Konkursen i Northvolt är inledd. Men det är inte slutet på batterifabriken i Skellefteå. En konkursförvaltares uppdrag är att bevara värden till dess att en ny ägare tar över. Det kan bli Volkswagen, Sverige eller någon annan, för en symbolisk summa.
60-talet miljarder har plöjts ned i batterifabriken i Skellefteå. Det är en fungerande industri. Den är ”bara” inte lönsam. Den behöver därför nya ägare.
Ofta tänker vi konkurs som nedstängning och sporadisk utförsäljning av maskiner. Det är inte aktuellt här. Fabriken behövs exakt där den är. För att bevara värden behöver den även rulla på som vanligt.
För en bred, fungerande industri flyttar ingen på i första taget. Det är både enormt svårt och skulle sannolikt förstöra värden. I stället är det en konkursförvaltares uppdrag att bevara värdet inför en försäljning.
Batterifabriken behövs
Behovet av batterifabriker i Europa är samtidigt brinnande hett. Det nämns av såväl toppolitiker i Bryssel som industriledare i några av Europas stora bolag. Batterier är en av de industrier som måste byggas snabbt och brett i Europa.
Samtidigt har den tyska bilindustrin påtagliga problem. Uppsägningar radas upp. Fabriker kan säljas till kinesiska biljättar. Hushållens köpkraft är fortfarande avvaktande. Och svaret är just ”mer elektrifiering”.
Att Volkswagen nu skulle gå in och ”ta över” fabriken för en symbolisk summa är något som både industrin och politiken gärna vill se.
Lokalpolitiskt ointresse
Om Europa visar starkt engagemang så har den svenska regeringen varit förvånansvärt tyst i frågan. Om batterier är en ny avgörande industri, inte bara för Sverige utan för Europa, så borde politikerna visa lite mer engagemang.
Den absolut sista utvägen skulle vara att sälja av maskiner, anläggningar och mark. Men att flytta en fungerande fabrik ifrån en ort med några av Europas lägsta elpriser låter som en minst sagt urbota dum idé. Att det skulle bli det bittra slutet borde, om inte annat, den svenska staten stoppa.
Mer om: batterier Northvolt elbilar
Vad väntar du dig?/claes hemberg
Extremt förvånande är ändå diskrepansen mellan vad regeringen säger och vad de faktiskt gör. Det vill säga ingenting. Att bolaget är misskött är en sak men om nu europeisk batteritillverkning är så viktigt så står det faktiskt en, än så länge, fullt fungerande fabrik i Skellefteå. Stötta den genom, tillfälligt, ägarskap innan kompetensen sprids ut över världen och fabrikens värden reduceras till dess väggar och tak.
Klas,
precis så kan det bli. Staten väntar till absolut sista biljetten. /c
Att toppolitiker i Bryssel ser ett behov av europeiska batterier på grund av geopolitiska skäl är knappast ett rimligt argument för en kommersiell aktör att agera.
Jag har hört det från alla: Peter Karlsson, Anders Sundström, Harald Mix, Ebba Bush. ”Vi måste göra oss oberoende från Kina”. Och nu du…
Marknaden är inte politik. Du skriver att ”industriledare i några av Europas stora bolag efterfrågar detta”. Ge gärna källor till detta för det är väldigt intressant. Vad gubbarna i Bryssel säger är helt ointressant. Är det på geopolitiska grunder detta ska drivas så bör man se detta som ett Europeiskt strategiskt infrastrukturprojekt och då är det något helt annat. Då bör staten och/ eller EU gå in och ta över driften. Är det på kommersiella grunder detta ska drivas så behövs en marknadsmässig efterfrågan.
Finns det källor på att WW, Audi, Fiat, osv – har ett stor problem (need to have) av batterier från Europa? Så till den grad att de skulle vara beredda att betala en premium på typ 50% för ett batteri som rimligtvis kommer vara snäppet sämre? (iaf i en uppstartsfas på några år).
Alternativt: finns det en efterfrågan från slutkonsument att betala typ 800 000 för en Tesla som har en räckvidd på 600km men som har ett EU-producerat batteri, istället för att betala 600 000 för en Tesla som har en räckvidd på 700km, men som har ett Kina-batteri.
Jag tror att vi måste välja om vi ska se detta som ett Europeiskt geopolitiskt infrastrukturprojekt eller om vi ska se det som ett kommersiellt projekt. Nu blandas det friskt…