Året är snart slut och det är dags att utvärdera jobbåret 2019. Många relationer har blivit bättre och häftigare än jag tänkt. Men samarbetet i två bolag kommer inte igång. Då väljer jag att säga ”tack och hej”  vilket öppnar för nya bolag…

Senaste två åren har jag börjat som aktiv delägare i flera bolag. Jag har sökt mig till nya bolag som växer och bidrar i frågor kring samhällsnytta. För jag vill ha huvudet och sparpengarna på samma framåtriktade adress. 

För mig har 2019 givit mest ny insyn, idéer växer, lösningar och utrymme att göra häftig nytta – både i själ och plånboken. Här på bloggen har jag skrivit om flera intresseväckande vägskäl och händelser. Att jag valt att engagera mig i, för mig helt nya branscher, märker jag ofta. I sådan situationer kan jag både kan ge och lära mig mer, märker jag. Med mina utanför-perspektiv så uppstår ofta ivriga nya diskussioner.

Jag har berättat om; effektjakten i Allgon, tillväxten i betal-tech och Aptic, vattendebatten i Altered, försäkringar i Gofido och även självkörande el-lastbilar i Einride.

Trots flera professionella uppdrag så har jag också två ideella uppdrag, styrelseledamot stiftelserna Allbright och Lärargalan. Där jag på ett liknande sätt coachar vd:arna i olika frågor. Att de är just ideella uppdrag väcker helt andra perspektiv och kontakter visar det sig. Något jag verkligen kan rekommendera.

Men så ibland passar ett hejdå. Efter 12-18 månader testkörning kan jag konstatera att två bolag som jag engagerat mig så utvecklas inte relationen som tänkt. Som bolag växer de på riktigt bra och mår prima. Men samarbetet hittar inte sin form. Och precis som jag tackar nej till bolag som saknar potential för samarbete, måste jag säga hejdå, när ambitionerna inte infrias. Ingen sorg, utan bara tack å hej. Bolagen jag tänker på är Lysa och Bright Sunday. För ska jag vara delägare så vill jag ha en aktiv relation.

En aktiv relation – som investerare menar jag även behöver innehålla kompetens, nätverk eller samverkan.  För jag är ingen torr investerare, utan vill vara en aktiv ägare. Att bolagen och jag inte inte hittat en sådan relation må vara hänt. Det måste ju få vara så ibland. Men då måste också jag blicka vidare.

Här mina 3 delar i ett delägarskap:

Kompetens – det bolag som medger att de behöver mer kompetens, vill något extra. De är öppna för nya tankar och perspektiv. Det tycker jag är spännande. Då kan jag även ge mer som person och delägare. I den ordningen. Där jag hittills är mest nöjd har vi verkligen hittat en dialog kring kunder, medarbetare, rekryter, konkurrenter, debatten, investerare…

Nätverk – att ett bolag som söker mer än deras egen telefonbok förmår, är också en signal att på allvar. De kan söka nya nyckelpersoner, relationer, organisationer och källor. Att jag då kan bidra med mina år av upparbetade personliga möten, diskussioner och utbyten är förstås ömsesidigt spännande. De är också en häftigt kreativ process. För en lösning eller ett svar kan se helt annorlunda ut i en annan persons nätverk.

Samarbete – är kanske det häftigaste av delägarskapet ändå. När ambitioner möts och blir handling så sprakar det till på allvar. Då kan de där pengarna, kompetensen och nätverket stråla samman. Samarbete är också så konkret att vi upptäcker om vi verkligen delar perspektiv, värderingar och mål. Då kan jag bidra på riktigt. Och jag lär mig själv också mycket, vilket för mig personligen är inte minst viktigt.

Den som bara köper aktier och sedan sitter tyst, stilla och hoppas, har missat något väsentligt, menar jag. Särskilt i små nya bolag kan mycket hända, både uppåt och nedåt. Därför är en nära relation och nära samarbete särskilt viktigt i onoterade bolag, tänker jag. Först då kan delägandet bli ett deltagande, på riktigt. Så som jag vill!

Hur äger du?/claes hemberg