Att skapa turbulens men noll framsteg, tycks vara ryggraden i det nya offentlig samtalet. Så kan tom ömsom grandios retorik bli schlager inför EU-valet. När vi egentligen behöver diskutera ”EU om 20 år” och framtidens verkliga frågor: klimatet, utbildning, arbetsmarknad, tech och energi.
Våren 2004 ringde Nils Lundren och frågade mig: ”Vill du vara med och starta ett EU-parti?” Fem månader senare vann Nils, Lars, Helene och Junilistan 14 %. Var sjätte svensk röstade för ett mindre och skarpare Bryssel. Sedan dess har unionen blivit större och mer stelbent. Där varje EU-val bjuder på mer identitetskris snarare än visioner.
Årets EU-debatt lär slå rekord i plattityder. Vi har två yttre flanker; att rasera och bryta upp unionen eller att bygga grandiosa tempel. För dessa bilder är enkla att förmedla. Även om bägge bara är ytterligheternas uto-dystopier, och utnyttjar väljarnas låga baskunskaper.
Brexit har visat vägen. Fler lär hänga på, bara för att skapa val-turbulens. Även om ingen vet effekterna. Istället är det EU som varnar ”ni, britter kanske behöver ni mer tid”. Lägg till gula västar, handelskrigare och högerextrema antidemokrater. EU-debatten lär bli högljudd och innehållslös.
På andra sidan har vi raka motsatsen som vill ha mer av grandiost EU med egen armé, bankunion och jättebidrag till branscher på fallrepet. Argumentet är att möta Kina och USA, men det gör vi ju knappast med en arméer, banker eller bidrag.
En lågkonjunktur kan nu ge extra raketbränsle åt EU-debatten. En lågkonjunktur för människor men inte för maskiner. När bolagen ska spara är det enklare att skicka hem människor än dyra maskiner, som dessutom är utvecklingsbara. Detta lär spä på EU-oron. Och oros-röstarna vill ha enklare svar och röstar därför på utträde, handelshinder och murar. Som inte alls räddar deras jobb. Tvärt om.
Var är den långa sikten?
Den första industrialiseringen i världen startade här i Europa för vi hade järn och kol. När den nu fjärde industrialiseringen rullar in är nyckeln istället i datateknik som lyfter tjänster, service och produkter. Är ligger Europa långt efter.
Infrastrukturen behöver vi samtidigt växla upp. Det handlar om utbildning, smarta elnät, teknik, sensorer, klimatlösningar, självkörande fordon, batterier, solceller mm. Här ytterligare efterfrågan, ekonomi och jobb. Kravet är pengar och tid. Därför måste vi börja nu, om Europa ska ha en chans i den större matchen.
Istället lär vårens EU-debatt hetta till kring enkla osakliga löften. Rösterna kan lova utträden, höga straff, trygghet eller murar. Det låter kanske tydligt och slagkraftigt. Men de långsiktiga effekterna tycks färre bry sig om. När just lång sikt borde vara kärnan i all politik, särskilt på EU-nivå. Frågan är när våra EU-politiker lär sig att tala om långa viktiga frågor på ett enkelt och engagerande vis. Kanske om 20 år.
Vilka EU-frågor borde vi verkligen debattera?/claes hemberg
Hej Claes! En fråga jag ofta själv återkommer till – kanske för att olyckskorparna så ofta kraxar över den – är hur lång och svår lågkonjunkturen kommer att bli. Finns det någon sorts korrelation mellan lång börsuppgång och en dylikt lång nedgång? Jag är långsiktig i mitt sparande (har flera potter med olika syften och horisonter) och ändrar ingenting, men kan ändå inte låta bli att undra över hur man ska tänka över, säg, det närmaste årtiondet. Skulle även vilja passa på att uttrycka min saknad över din aktiva fondportfölj och tänket kring den från Avanza-tiden, den gav mig mycket kött på benen. Hade gärna sett dig ta upp den tråden igen!
Anders,
Lågkonjunkturen som vi kan utläsa just nu kan bli kort.
Men så vet vi om alla politiska spänningar Kina-USA, inom EU, Ryssland… Att någon trampar fel här bord inte förvåna oss.
Lågg till att fallande bostadspriser ser att kunna sätta igång en negativ spiral. Redan ser vi hur konsumenterna är mer återhållsamma. Det kan i sig fördjupa och förlänga en konjunkturnedgång.
Dystrast kanske ändå är politikens ansikte som jag skriver om här i bloggen. Dagens huvudspår – turbulenspolitik – må skapa debatt, men inga lösningar på vår tids stora problem. Därför kan alla sidodebatter om nysvenskar, brottslighet, kärnkraftverk mm ta kraften från de riktiga frågorna som verkligen avgör västvärldens tillväxt. Det kan slå särskilt hårt i Europa, som inte lyckas reformera sig.
I valen på börsen så håller jag 3-årspengarna ifrån börsen. Med andra ord borde svenskarnas stora månadssparande rulla på som vanligt. Det är ju mest av allt till pension.
Kul att du gillade fondportföljen. Där får du minsann vända dig till min efterträdare.
/c