Seniorerna blir både många fler och mer aktiva. De ger ny kraft, men kan också vara ett hinder. För unga och nytänkande. Idag finns Abbas nya album ute…
På gatan i Indien kokar luften av tillväxt. Stämningen liknar en ungdomsgård. Alla vill förändra. Vill framåt. Det är inte konstigt: snittåldern på befolkningen här är 27 år.
Motpolen ser vi i dubbel bemärkelse i den mer mogna världen. Japan och Europa ligger mest illa till. Andelen pensionärer stiger nu snabbt till 1 av 3 invånare. Det flyttar naturligt samhällsdebatten till mer fokus på äldrevård, läkemedel och golfbanor.
Det goda är att seniorer kan bidra mer erfarenhet och uthållighet. De inger också trygghet i samhället, vilket vi absolut behöver. I Japan minns jag hur seniorer jobbade ideellt på skolor, museer och familjeföretag. Ja, alla behöver inte som Abba göra nya skiva och fiktiva turné.
Nackdelen är förstås att många äldre kan lägga en våt filt över nytänkande och självkritik. Hellre gamla lösningar än nya. Vi ser redan växande schismer i vardagen. Unga som debatterar klimatet motarbetas av äldre. Vi ser äldre som inte förstår det enorma värdet av mångfald utan talar om ”vi och dem”. Äldre vill förbjuda gangsterrap. Osv.
Vi ser det gamla mot det nya även i industrin och myndigheter. Så som vi byggde bolag och samhälle på 1900-talet kanske inte är rätt metod framåt. Att stifta lagar måste gå fortare smidigare och mer flexibelt. För sådan är den nya industrin. Annars kan Sverige inte hänga med.
Myndigheter och verk måste se sin förvaltning som främst framåtriktad. Förvalta framtiden redan idag. De behöver bli stjärnor på ny teknik, nya arbetssätt och nya bolag. Annars bromsar vi in.
Bristerna lyser även i styrelserummen. De är ofta överbefolkade av gubbar. De sitter på prestige och rekryterar gubb-kompisar. Men gubbarna hindrar nya tankar och perspektiv att komma fram. Naturligtvis gäller detta inte alla äldre, men hur många av dem skulle tåla en tuff utvärdering? Och hur många kvinnor och unga finns inte beredda att agera raketbränsle i ledningsgrupper, vd-rum och styrelser…
Personligen jobbar jag gärna med unga. För att se in i framtiden, tänker jag. Lika självklart har inte de unga alla svar. Men de har betydligt fler och mer spännande svar och nyfikenhet än de jag hör från äldre. Sedan har förstås inte alla de unga alltid rätt. Men: Hellre försöka nytt och ibland ha fel, än att sitta i gamla lösningar och vänta på att bli utrangerad.
Visst vara Abba mer spännande förr. Typ 1974… Då sålde de på nytänkande. Idag säljer de trygghet. Bägge må behövas. Men det är nog nytänkande som förnyar samhället. Abbas virtuella turné är också kul. Så visst finns nytänkande även bland seniorer.
Men framför allt behöver vi stödja och lyfta fram unga att ta plats. Så att inte gamla sanningar pressar tillbaka det nya som så akut behövs. Min medicin är att umgås med unga, lyssna och härma. Jag tränar det närmast varje dag. Ja, alla vi svenskar över 43 år (vår snittålder) tillhör ju idag det äldre gardet. Snittåldern bland de vd:ar jag jobbar med är 36 år…
Häromdagen diskuterade jag dödligheten i 1970-talets biltrafik med Robert, en ung bolags-vd på Einride. Till slut sa Robert rätt ut: ”Claes, att du överlevde 70-talet. Är det inte fantastiskt?”
/claes hemberg