Robotarna hotar nu även att ta jobb från seriösa dansare, tänker säkert någon. Men nej, jag tror den laserritande, vattenserverande och dansande tekniken snarare lockar många fler besökare som aldrig annars hittar till en dansföreställning.

På Kulturhuset i Stockholm såg jag idag Våroffer i en häftig tappning. Du vet Stravinskijs verk från 1913, fortfarande så hypermodernt. Idag skulle kompositören ha skrattat.

Föreställningen blir ett slående bra exempel på hur ny teknik ändrar fundamenta. Publiken är både yngre och mindre stelt uppklädd än vanligt. Uppenbarligen lockar den här dansen en ny publik.

Men det är inte den industriroboten som är attraktionen i slutänden. Utan dansaren, tidigare Bounce-dansaren Fredrik Benke Rydman. Hissnande.

För den som inte upplevt kompaniet Bounce så är det modern gatudans här blandat med modern dans. Och jag kan bara gissa att den här tappningen kommer få resa många varv runt jorden innan publiken tröttnat. Då är det bra att den andra halv duetten, roboten, lär orka hur många varv som helst…

Föreställningen avslutas med 20 streetdansare och 5 000 liter vatten som är iögonfallande på ett helt annat och eget vis… Mest av allt tar jag ändå med mig att roboten är den som lockar publik. Den är mer smart kuliss än dansare. Roboten är nästan mest av allt smart reklammakare. För dans, hör och häpna.

/claes hemberg