När demokratiska mekanismer inte längre fungerar som tänkt, kanske det är dags att byta regler. Hade vi den schweiziska regeringsformen från 1848 hade vi inte haft vår nuvarande regeringskris. För i Schweiz råder alltid koalition. Och vi skulle också slippa värsta populismen och löftesretoriken. Jo, jag röstar för schweizisk regeringsform.

Det är inget fel på svenska morakniven. Men systern i schweiz funkar i fler lägen. Samma sak när det gäller att bilda regering, eller förbundsråd som det heter där. Med bara sju ministrar, från de största partierna i parlamentet.

Knuten i dagens svenska riksdag känner vi väl till. För här kan partierna välja eller välja bort att samverka. Det gör att politiska ismer och värdering kan krocka i själva regeringsbildandet, för att inte tala i budgeten eller det löpande arbetet. Långsiktighet kan bli lidande för populism i synes enkla frågor.

Krockar som aldrig sker inför öppen ridå i Schweiz. För i Schweiz har partierna inte det alternativet att säga ”nej tack”, utan de är stadda att samverka med de partier som folket väljer.

Den schweiziska regeringen bildas genom en direktdemokrati. De största partierna i parlamentet (förbundsförsamlingen) är alltid garanterade en eller flera ministerposter enligt en fastställd formel. Regeringen har alltid sju ministerstolar.

Någon stat- eller premiärminister har sedan schweizarna inte alls. Men de har president, som byts varje år.

Så har advokaten Doris Leuthard suttit i regeringen i 12 år nu. Två gånger har hon agerat president.

Vet du vad presidenten heter? Nej, inte ens schweizsarna hinner alltid lära sig namnet, för de byts 1 januari varje år. Vem som blir nästa finns redan bestämt enligt ett rullande schema. Just nu heter Schweiz president Jurg, i fjol hett hen Doris. Om bara några veckor byter de igen.

Om vi i Sverige lånade lite av schweizisk regeringsform skulle debatten om ismer och olika syn människovärde finnas med i debatten, men inte hindra en regeringen att börja arbeta. För när valet är över så sker regeringsbildningen enligt en färdig mekanik. Partierna kan inte välja, utan allt är förutbestämt.

Med schweizisk regeringsform hade svenska regeringen redan varit på plats. Dominerade av s, m och sd. Deras väldigt skilda syn på människovärde skulle säkert märkas, men framför allt skulle diskussionen sätta mer fokus på sakpolitik. Ingen skulle kunna välja bort att samverka av etiska skäl. För reglerna talar om krav på samverkan. Alltid koalition.

Den viktiga diskussionen om människovärde skulle inte minska eller avta, utan med all säkerhet bubbla upp och klargöras. Så kan partier med obehaglig människosyn, inte bara stå och ryta i garderoben, utan måste ta debatten.

Partierna sinsemellan skulle även sluta kasta debatt-tårtor på varandra om brustna vallöften, eftersom de i en schweizisk regering alltid sitter i samma båt. Istället skulle de partier och de politiker som får fram konkreta förslag till förbättringar komma i fokus.

Inte heller detta stora fokus på premiärminister skulle vara så viktigt. Eftersom hen byts ut varje år, så blir hens eftermäle i handling viktigare än kortsiktiga debattsegrar.

Och dagens enkla debattknep som ”vinst i välfärden” och slentrianmässig skrämsel om ”invandring” skulle tonas ned… Istället blir det fokus på verklig förändring, genomförda löften, långsiktiga reformer och beslut. Det skulle jag se fram mot.

Vilken regeringsform föreslår du?//claes hemberg