Lågkonjunkturen tycks alltid överraska. Åtminstone reagerar många så; kastar sig på bromsen och säger upp folk istället för att planera lite och tänka tvärt om. Igår mötte jag två företagare som bägge ville diskutera lågkonjunktur.
En cheferna finns på ett jättebolag och ett på ett litet tillväxtbolag. Och jag blev förvånad när de svarade tvärt emot vad jag väntat mig. Vad säger du? 
Han på jätteföretaget skakade på huvudet.
”Min Sverige-vd drar i nödbromsen och säger upp anställda vid varje fartgupp. Allt för att kunna visa på handlingskraft om vi får kritik eller ifrågasättande. Det är enormt kortsynt, tärande och stressande.”
Jämför vi de två blir skillnaden på ”väl rustade” och ”om ruskade” organisationer påfallande tydliga.
Det lilla växande bolaget har en plan som tål oro. För att tåla om antalet kunder viker och kollegor blir stressade så valde chefen åtminstone en ägare som står stilla i stormens öga.
”I situationer av oro på marknaden, är trygga ägare en avgörande bas. Annars fallerar snart det mesta av vårt arbete.”
Det lilla bolaget har inte råd att göra bort sig. För dem är det helt avgörande att hitta rätt kollegor som jobbar på i åtminstone 5-10 år. Utan kollegorna finns inte kontinuiteten i det lilla växande bolaget, som behövs för att lära och mogna. Chefen bävar för att kollegor slutar.
”Då tvingas jag rycka in som logistikchef tre månader och sedan marknadschef under ett halvår. Det är inte bra för bolaget någonstanns.” Han skakar på huvudet.
Det stora bolaget däremot tycks inte se kollegorna som en tillgång, utan som ett slit och släng. Istället fokuserar Sverige-vd:n på huvudkontorets signaler och i förlängningen aktiemarknadens tillfälliga tics.
”Så fort vi har en månad med svag försäljning vill vd:n säga upp personal. Det stressar så många helt i onödan.”
Och hanterar de inte kollegorna som slit och släng lär inte heller kunder eller underleverantörer uppleva någon genuin relation.
Tom Johnstone, dåvarande vd på SKF uttryckte det så glasklart när jag pratade med honom kring 2010… ”Jag måste gasa och bromsa samtidigt. Hela tiden.”
/claes
hej!
jag undrar hur du ställer dig till räntan, eller mer om jag tänker fel. Jag börjar bli nojig/ påverkas av att många binder sina räntor just nu på sitt bolån. Jag har alltid förespråkat rörlig ränta….. men nu vet man ju att räntorna är påväg upp. vi har 1,34 i ränta i dag och de bud som vi fått från banken på 3 årig fast är 1,49-1,69 och för 5 åring 1,89-2,06…. men frågan är om man verkligen vunnit på å ta något av detta, de känns som de kommer bli en förlustaffär? tror du att räntan kommer ligga på dessa nivåer inom 1-2år? om vi går in i en lågkonjuktur så sticker väl knappast räntorna?….. tycker jag blir knäpp av alla spekulationer.
Alex, räntorna i USA har tickat upp under flera år. Men i Sverige är den inte bara väldigt sen, utan kanske helt uteblir. Just nu kommer rader av signaler om lugnare konjunktur nästa år. Då kanske vi inte får någon höjning alls i år… Och även om vi skulle få se 0.1%-höjning så är det långtifrån några jobbiga räntor. Nej, lite ränterörelse är till och med bra. För då kommer konsumenter börja pruta, flytta och samtidigt sänka sina räntor. Så även om Riksbanken höjer, så behöver absolut inte boräntorna stiga. Och Binda? Nej, absolut inte. Eftersom räntorna väntas ligga kvar på dessa låga nivåer i många år. Och säg att höjningen blir stora 0,2% så är även det småpotatis. Nej, bankerna som säger bind, gör det bara för att hålla i sina bolånekunder med kort koppel. För börjar kunderna flytta runt så kan de förlora flera 100 000 kunder. Då hellre att binda dem nu snabbt. Men det är ingen vinst för lånaren, väntar jag mig. Tyvärr gör bara banker det som gynnar de själva. Återigen. Utan se fram mot låga boräntor på 1,5-1,7% i snitt flera år framöver. Först efter nästa lågkonjunktur, säg 2022 så väntar jag mig högre räntor än idag… /c
tack för svar, då kör på min vanliga linje med rörlig ränta.
Bra, tyvärr kan jag inte se hur räntan ska kunna stiga snabbt närmaste 5 åren. ”Tyvärr” skriver jag. För det beror ju på att tillväxten och vår ekonomi i Europa tyvärr inte ser så robust ut, som vi önskar oss. /c