Allt jobb du gjort senaste nio åren är som bortsopat. Vår köpkraft är tillbaka på 2014 års nivå. En stilla fördel är att det kanske inte blir värre. Men när blir det bättre?

Vi kan pusta ut lite. Senaste kvartalen har raset i värdet på vår plånbok (köpkraft) planat ut. Det kraftiga prisökningarna (hög inflation) tycks ha lugnat ned sig. Det börjar nu synas i siffrorna.

Men har vi verkligen förlorat 9 år? Ja, i ren köpkraft är det så illa. Usch. Så hemsk och hård är inflationen. Som vi inte upplevt på flera årtionden.

Turligt nog består inte livet bara av köpkraft. Förhoppningvis har vi lärt oss något av de nio åren. Gör bättre val idag. Ja, av alla indirekt val som vi gör så glömmer vi lätt just valfriheten.

Både i valfriheten i var vi jobbar, hur jobbar, bor, reser… En valfrihet som inte alls fanns för bara några år sedan. Dagens arbetsmarknad och konsumentmarknad har ju aldrig varit så öppen som nu. Debatterade jag nyligen på DI.se

Hur hård är då krisen? Det är en smaksak. Den som envisas med att jobba på som förr. Äta som förr och resa som förr kommer behöva ett årtionde för att nå 2020 års plånbok.

Sedan finns ett alternativ. För även i köpkraft är vi fria att välja glasögon. Hur vi tar oss an den. Jag känner de som sålt villan för att bo mindre. Några struntar i att resa. Andra pluggar upp betyg för att sikta på mer ansvar på jobbet…

Och jag menar inte att alla ska bara äta blodpudding. Men den är billig. 23 kr kilot. Ett val som är möjligt, för den som vill välja något annat nästa gång. Kanske bara en symbolhandling. Men funkar det, väcker det idéer, så är jag beredd att pröva.

Den som inte väljer är inte fri. Den som smått blundar och bekvämt rullar vidare i gamla hjulspår, är antagligen den som är mest på det hala. Dessutom 9 år försenade.

/Claes Hemberg