Hög inflation liknar en naturkatastrof. Den är förödande. Dessutom är den svår att förutse och trasslig att tygla. Inte konstigt att vår brandkår Riksbanken vill fortsätta kyla ned med höga räntor. Nu lär kritiken däremot växa. För vi kan bara välja mellan två smärtsamma val.
Vi har att välja mellan två olyckor. En är osäker och långvarig olycka. Den andra är en styrbar och kortvarig olycka.
Där hög inflation är svårtyglad och vild. Som en naturkatastrof. Den kommer plötsligt och ger svåröverblickbara skador många år framöver. Dess oförutsägbarhet gör att dess pris är nära obegripligt dyrt. MER OM RÄNTAN
Alternativet är höga räntor. Räntor som Riksbanken kan styra, vecka för vecka, om de så vill. Lägg till att effekten av höga räntor är betydligt kortare och mer inramad. Den dagen Riksbanken sänker räntan så märks det i många fall direkt. Nu kan även överdriven hög ränta ge långvariga skador, men där kan vi bara utgå ifrån att Riksbanken vet vad den gör.
–
Själva debatten gör däremot inte vägvalen rättvisa.
Hög inflation undgår lätt kritik. Eftersom den kommer fjärran beslut och felskär. Att politiker, företag, myndigheter och EU förtjänar kritik märks knappast alls.
Hög ränta däremot är tydlig, slår tydligt och vi vet vem som sitter med tömmarna. Riksbanken får därför hård kritik för ”att” de styr, utan även för ”hur” de styr. Plötsligt börjar deras självständighet ifrågasättas. Konstigt tycker jag: de har ju tydliga instruktioner.
Klagomålen på höga ränta kan vara riktiga. De bromsar ekonomin. Det svider. Men det är också ambitionen. Vi rycker plåstret nu för att komma tillbaka snabbare 2025. Ja först då…
Kronan får också en nyväckt släng av kritiken. Istället för att återigen öppet ifrågasätta om de politiska val som faktiskt ritat ut färdvägen. Och låt oss tala riktiga lösningar; Hur vi förstärker utbildning, kompetens, konkurrens och produktivitet. Men det kanske är för komplexa frågor.
–
Lägg till att de närmaste kvartalen kommer bli hemskt svettiga. Priserna fortsätter stiga 5% eller fem gånger snabbare än under 2010-talets 1% per år. Nu börjar svenssons reserver dessutom tömmas.
Särskilt bolånare lär bli pressade. Konsumtionen lär bli iskall. Lägg till att bostadspriserna faller mer. Inte konstigt med ytterligare -10%. Det lär ruska om oss.
Då är det enkelt att kritisera Riksbanken. Istället för att kritisera besluten bakom inflationen. Istället för att tala om alla bidrag under pandemin, ränteavdrag, hyresrättsregleringar, konkurrensen inom mat, bygg och energi mm. Men det är ju mer komplexa frågor…
–
Politikernas prestige och oförmåga får nu konsumenterna betala för. Köpkraften vi tappat under inflationsfrossan kan ta över ett årtionden att jobba ikapp. Var femte krona är ju borta. 100-lappen är snart värd nära 80 kronor.
Det är detta ras i köpkraft som Riksbanken vill stoppa. Då kan dyr ränta vara ett pris värt att betala. För hög inflation är en naturkatastrof i ekonomin, vi för allt i världen måste hålla oss ifrån.
/claes hemberg