Tysk ekonomi har både historiska och strukturella problem. Dessutom har den så avgöranden export vänt, läser jag i How bad is Germany, från Gavekal. Frågan är hur det slår mot Sverige som kan tappa en viktig kund.

Tysk ekonomi fick en rejäl medvind inför samgåendet på 90-talet.

Tyskland gynnades för kring år 2000 av snabbväxande tillväxtländer som Kina och Indien. De blev stora importländer.

Sedan dess har framför allt kinesisk industri mognat. Nu är det istället Kina som exporterar till Tyskland. Tysk export har fallit sedan 2017 år. Och är nu på 2005 års nivå. Det måste vara en kalldusch.

För i Kina är tyska produkter inte längre lika efterfrågade. Istället är det kinesiska bolag som agerar underleverantörer till tyska. Det ger inledningsvis billigare priser. Men frågan är vad som sker med tysk industrin på sikt. Blir de utbytta?

Lägg till att tyska industrin saknar en central kompetens. De industriella krafter som växer idag är på flera sätt skiljt från den tyska kärnan med bas i mekanik. Istället växer mest den mekanik där mjukvara har en väsentligt roll. El-fordon är ett bra exempel. Men här har Tyskland uppenbara brister. Deras digitalisering är långt på efterkälken. Istället är det landet där fax och betala med sedlar fortfarande är vanligt.

Pandemin gjorde det inte bättre. Tyskland är den europeiska jätte som klarat åren klart sämst.

Där Kina nu talar om att ta 25% av Europas elbils-marknad redan i år. Det är ett nytt betydligt svagare Tyskland vi ser torna fram.

Hur slår det mot svensk industri borde vi fråga oss. Det kan bli enormt tufft, eftersom tyska kunder tillhört våra viktigaste. Om kinesiska bolag tar över scenen i Europa är det inte alls lika säkert att svenska bolag har någon plats att fylla. Detta resonerade jag kring i min senaste krönikan i Affärsvärlden.

/claes hemberg