Oron för inflation är död. 2024 går till historien som året nära utan prisökningar. Nu ser vi mest krusningar på ytan. Det får centralbanker att byta glasögon. Ett lite inflationsspöke kan hänga kvar… i energi.

Växlingen från fallande inflation till platt inflation gör att hela diskussionen byter fokus. Nu är det inte längre senaste prisökningarna på ”just nu 1,5%” som centralbankerna lusläser.

Istället blickar de framåt och försöker se priserna kommande 1–2 åren.

De går ifrån backspegeln (inflationssiffrorna) till framrutan i ekonomin (konjunkturutsikterna).

Plötsligt blir det löner och industrins orderböcker som hamnar i fokus. Kvar finns också frågor om energipriser. Där sker historiska investeringar som mycket väl kan ändra spelplanen. Här gav nu senast i november statistiken lite hicka.

Andra fakta styr

Mer konjunkturkänsliga industrier som SKF och Sandvik blir då en bättre signal om framtiden och vilken inflation och ränta vi kan vänta oss.

Och just dessa industrier har ett gäng tuffa kvartal bakom sig. Kanske vänder de upp nu. Inte för inte gjorde Riksbanken en företagsenkät här i november.

Lönerna blir ett vägskäl

När det gäller löner så kan centralbankerna lite grann börja jaga sin egen svans. För säger de ”lönerörelsen styr ränteutsikterna” så säger de indirekt att ”höjer ni lönerna så höjer vi räntan”. Det kan hålla tillbaka lönekraven.

Men det kan också bli en katt-och-råtta-lek. Där fakta från världens statistik ger Riksbanken trumf på hand. Hittills har fack och arbetsgivare utgått ifrån den verkligheten. Vi kan bara hoppas att det fortsätter så.

Svag köpkraft ett hot

Vad som oroar är svenskarnas svaga köpkraft. Den kommer ta många år att reparera. Lägg till att industrin hotas av tvärstopp i tyska bilfabriker.

Elektrifieringen behöver stimulanser och stöd. Annars kan överhettningen senaste åren sluta i en ny snar lågkonjunktur. Samtidigt vill ingen se häftiga prisökningar som pressar upp inflationen. Elledningen blir en smal och oerhört viktig tråd att balanser på.

//claes hemberg