Kinesiska bilmärken växlar upp sin export. Och jag prövar min första kinesiska elbil. Direkt upptäcker jag hur det nya märket förmår tänka nytt. Annars är den mest som vilken elbil som helst.

Bilen som idé – har förbättrats i flera vågor. På 1910-talet skedde det i USA. 1960-talet hos tyskar. 70-talet hos japaner och 90-talet hos koreaner och nu hos kineserna.

Det är som att nästa kultur och tradition hittar nya egna grepp. Kineserna gör dock lite mer. De inte bara prutar på priset, förbättrar leveranskedjor och lyfter innehållet. De byter energislag.

Skepsis är naturlig

Reaktionerna är som vanligt skeptiska. Vi håller hellre fast vid det vi känner. Ungefär som skepsisen osade kring Peaugeot, Toyota eller Kia när de första gången rullade på våra vägar.

Själv minns jag 1970 och familjens nya Peaugeot Familiare. Nyheten var säkerhetsbälten. Grannarna var skeptiska.

Nu möter elen samma blick. ”Aldrig en elbil i mitt garage”, hör jag idag. Det är särskilt vanligt bland dem som aldrig har suttit i en elbil.

När nu elbilarna blir allt oftare kinesiska så lär ordvalen bytas ut. Men bara lite. Snart lär vi få höra ”aldrig en kinesisk elbil…” från dem som aldrig prövat en kinesisk elbil.

I år passerar vi 600 000 elbilar i Sverige. Endera dagen kommer vi förstå att elbilar är långt billigare att drifta än bensinbilar. Och att just drift är den stora kostnaden, inte själva bilköpet.

Elbilar förvånansvärt lika

Sedan sju år har jag kört elbil. Varje sommar har vi hyrt elbil. Därför har jag prövat närmast alla märken. Tänk VW, Renault, Cupra, Kia, Audi, Volvo, Skoda …

Nu är jag ingen bilnörd, men modellerna är förvånansvärt lika. ”De är gjorda i samma designprogram”, säger bilexpert Maths jag talar med.

Första elbilen på vår gata var en Tesla, sedan kom MG och Lynk. Grannen köpte i somras en Zeekr. Nu prövar även jag en kinesisk elbil. Det blev en Xpeng G9, utvecklad och byggd i 429 000 exemplar i Guangzhou. Till svenska bilköpare går den för 720 000 kronor. Ja, det är inga lågprisbilar vi talar om, utan de vill konkurrera med kvalitet.

Yta och prestanda lika

Första intrycket är att bilen är som alla andra elbilar. Tyst, snabb och bekväm. Det är tydligt att de vill konkurrera med ansedda europeiska märken.

På ett område sticker Xpeng ut. Den laddar 40 mil på 11 minuter. Plötsligt tar långresor inte någon extra tid.

En god vän med bensinbil frågar: går servicen att lita på? Att misstänkliggöra nya bilmärken ligger i människans natur. Samtidigt kan vi söka logik: ett servicenät måste finnas, tänker jag. Annars lär en bred utrullning bli ovanligt kort.

Mer mjukvara

Mer påtaglig i Xpeng är teknikstödet direkt till föraren. Efter några mils körning börjar jag upptäcka nyheter som jag inte sett i europeiska bilar.

Här finns kameror som fångar bilens döda vinklar när jag parkerar eller byter körfält. Kameror ger stöd vid mer knepiga situationer. Bra.

Bilen, uppfattar jag, servar mig med fakta och hjälper mig att inse risker och överraskningar, mer än i andra bilar.

En enkel grej som ”xx% batteri kvar vid ankomst” är i sig enkel, men framför allt tacksam. En annan mätare coachar mig att köra mer jämnt för att spara batteri. På ett liknande sätt upptäcker jag nya små smarta grepp här och där i bilen.

Nya märken tänker nytt

Det påminner lite om hur det var att köra Peugeot på 70-talet eller Toyota på 80-talet. Nya märken tänker nytt.

Nu ska jag försöka övertyga min lokala biluthyrare att ta in bilen i sortimentet. Eftersom den är 30 procent billigare i inköp tänker jag att den kan bli en bra hyrbil.

Valet av Xpeng glömde jag nämna. Det beror på att jag mötte Fredrik Hagwell, vd för den lokala bilförsäljaren Göingebil i Markaryd. Han har nyligen tagit in Xpeng. Det var Göingebil som varit stora på Volvo under årtionden, men nu hittat ett modernare alternativ. Bara det blir intressant att följa.

Mer om          elbilar             elpris               el-ekonomi

Vilka elbilar gillar du? /Claes Hemberg