Över en natt steg oljepriset 70 procent 1973. Från 3 till 5 dollar. Redan efter tre veckor införde Sverige frivillig ransonering. Nu har priset återigen rusat med 70 procent, men ransoneringen har uteblivit. Än så länge.

År 1973 ströp oljeländerna i Opec sin produktion och 8 procent av världens olja uteblev. Det påminner mycket om dagsläget, där återigen närmare 10 procent av utbudet inte når marknaden.

Även prisutvecklingen 1973 och 2026 påminner om varandra. Då steg oljepriset först med 70 procent, upp till 5 dollar – eller cirka 22 dollar i dagens penningvärde.

Samma dramatiska uppgång har vi sett nu igen. Från 70 till 120 dollar. Eftersom olja är en färskvara som produceras och används löpande, slår ett minskat utbud nära omedelbart i priset.

Priset upp 70 procent

Som mest har oljepriset de senaste veckorna varit uppe 70 procent, för att nu lugna sig något till en uppgång på 42 procent.

Oron har med andra ord lagt sig något, men inte på alla områden. Flygbränsle är särskilt dyrt och även priserna på bensin och diesel förblir upptrissade.

Bunkrar bensin

Effekterna är handgripliga. Dyrare olja minskar efterfrågan; var tionde bil, lastbil och buss står idag stilla. Det är ju samma droppar fordonen jagar.

Förutom elfordonen som den stora nyheten i denna kris. Nu har vi alternativ. Var femte nytt fordon rullar på el. Därmed tål vi årets oljekris bättre än någonsin. Det gör att 70-talets djupa svacka inte behöver återkomma.

Det är trots allt inom transportsektorn som merparten av världens olja förbrukas.

I Irland, Indonesien, Indien och en rad andra länder talas det öppet om bensinbrist, ransonering och de har börjat tära på de nationella lagren.

Ransoneringen smyger sig på

Det var i ett liknande läge som Sverige 1973 uppmanade medborgarna att minska konsumtionen av olja, bensin och el för att slippa tvingande åtgärder. Det lyckades den gången.

Någon fullskalig och krävande ransonering införde vi aldrig 1973, men lärdomen att prioritera om har väckts på nytt.

Det blir en form av vald ransonering. Det märks inte minst när fler väljer elbil framför bensinbil. Färre tar bilen till jobbet och väljer bussen, helt enkelt för att bensinen är för dyr.

Ändå kan en strikt ransonering absolut bli aktuell. Marknaden gör sina prioriteringar. Men för att styra oljan där den gör störst nytta, kan politiker gripa in.

Det är inte för inte som politiker nu tävlar om att erbjuda sänkt bensinskatt. Och elbilsbidrag.

Dyrare bensin håller i

Närmaste veckorna blir kännbara. Världens oljelager har en gräns; vi kan inte nalla på dem hur länge som helst. Världen har i snitt bara 90 dagars bränslelager för olja, bensin, diesel och flygbränsle. Orsaken är att olja är skrymmande och att vi föredrar att förädla den nära slutkonsumenten.

Redan är flygbränslet nere på 45 dagar. Andra lager är mer välfyllda.

En effekt av oljekrisen 2026 lär bli krav på större lager världen över. Tilltron till Persiska viken som en stabil källa har skadats, vilket i sig innebär dyrare drivmedel framöver – det är som bekant inte gratis att lagra stora volymer.

Snabbare el-fordo

Osäkerheten i Mellanöstern lägger en extra dyra riskavgift på oljepriset. Oron för oljan har blivit för uppenbara, och vi kan mycket väl få leva med förhöjda priser på bensin och diesel i flera år framöver.

Vi talar om 10-20 procent dyrare bensinpriser än före krisen.

Mot detta talar en minskad efterfrågan, i spåren av fler elfordon. Att andelen elfordon växer borde pressa priset på sikt, men att komma tillbaka till prisnivåerna före Hormuzkrisen kan ta lång tid. Precis som 1973 tvingas vi nu se på världen med nya ögon.

Mer om             Oljekris            Bensinpris           Elpris

/Claes Hemberg