Vintern 2022 drabbas över en miljon svenskar av en bred privatekonomisk kris och känsla av fattigdom. Det behöver regeringen, myndigheter, företag och förstås privatpersoner agera på. Nu. Skriver jag om på DI debatt.
Hur förbereder du dig?/Claes Hemberg
Och vad är företagens ansvar i detta, Claes? T.ex. så löser dagligvaruhandeln dagens prekära situation med att höja priserna för oss kunder för att, som det så fint låter, ”kompensera sig”. Ditt svar på detta är att uppmana fackförbund att inte höja löner för arbetstagare eftersom det skulle leda till en inflationsspiral. Men Claes om du inte redan noterat det så befinner vi oss redan i en inflationsspiral, inflationen är 9 (!!!!!) procent. Detta dessutom utan att vi arbetstagare kompenseras genom högre löner. Det är intressant att konsten att få kompensera sig bara gäller för företag, arbetstagare får bita i det sura äpplet och leva i fattigdom. Fint, det är bara en tidsfråga innan vi får se kravaller i Sverige också.
P.S. Ett tips om du ska ha kommentarsfält är att du faktiskt besvarar de kommentarer som publiceras.
Adrian, fokuset på löntagare beror på att här finns breda avtal som når flera miljoner människor. Att företagen höjt sin priser har vi redan noterat. Att få dem att backa, kan däremot inte ske i breda avtal, utan något som varje bolag gör. Och det har vi också sett. Senaste dagarna bara ser vi att både Volvo och Alfa Laval har sänkt sina priser. Men där är det marknaden (kunderna) som sätter ned foten. Ja, kunderna har en viktig maktroll i företagen.
Men när det gäller det breda lönerna sker det genom breda förhandlingar…
Samtidigt kan vi absolut tolka Riksbankens höjda styrränta som en rak kritik mot svenska bolag som höjt priserna senaste åren – långt mer än vad samhället orkar bära. Nu är inte alla prishöjningar inhemska ska vi lägga till. Konsumenternas dyra priser är ju också importerade. Men visst finns en kritik riktad mot bolagen. Den uttrycks bara på ett annat sätt. Dels från centralbanker och dels från konsumenter… Och ja, alla behöver vara med att betala, så att vi inte sätter ökad fart på inflationsspriralen. Som idag är på ca 10%. Skulle vi se kraftigt höjda löner här på vårkanten kan dämpningen av inflationen blåsa bort och istället ge oss nya 10% även närmaste året. Det detta som fack och arbetsgivare försöker undvika. Och vad jag hör och ser kan de mycket väl lyckas. Därmed inte sagt att löntagarna ska hela ansvaret för inflationen. Nej, det sker på flera sätt runt om i samhället /c
Gällande kundernas/konsumenternas makt över företagens priser instämmer jag. Men mer konkret måste det till en belysning och ett uppropp gällande en del företags rent ut sagt skrupelfria prishöjningar, t.e.x axfoods inom dagligvaruhandeln som gör att en hel del människor i samhället inte har råd att äta sig mätta samtidigt som företaget själva tjänar pengar som aldrig förr (framgår av deras senaste kvartalsrapporten). Självklart måste vi konsumenter också ha en viss flexibilitet gällande prisökningar på tex livsmedel men när dessa ökar med ca 15 procent i årstakt och genomsnittslön stiger med 2 procent säger det sig självt att det blir tufft för de flesta. Av den anledningen anser jag att det är osmakligt att dessa företag tjänar pengar som aldrig förr samtidigt som de växer som aldrig förr genom att ockra konsumenterna i dessa ekonomiskt svåra tider. Dagligvaruhandeln med Axfood, Ica och Coop i spetsen vore verkligen värda en granskning av dig eller någon av dina ekonomikollegor med hänsyn till hur mycket lidande deras prishöjningar orsakar gemene man, kanske värt ett framtida blogginlägg.
Här har vi en till som påpekar att matprisökningarna i butik är absurda och att en del är hänförligt till oligopolsituationen inom dagligvaruhandeln https://omni.se/hoga-matpriser-forbryllar-taskig-konkurrens/a/O8k6jA