(Florens) Få städer förknippas med blomstrande ekonomi och kultur som Florens på 1400-talet. I ryggen hade de en särskild familj och en rad genomtänkta vägval i affärer, krig, kunskap, konst, litteratur, religion och politik. Men de var inte bara smarta och nyfikna, utan också goda berättare och mytbyggare.

I varje stadsdel i Florens så hittar jag tydliga avtryck från familjen som hade en betydande roll i staden under över 300 år. Det syns i hus, slott, broar, skulpturer, konst och inte minst häpnadsväckande berättelser om idéer, makt, framsteg och död.

Det hela började med att anfadern den tämligen okände Cosmo Medici startade klanens resa genom att låna ut (framför allt sin frus) pengar till rätt affärer och personer med trovärdiga och märkvärdiga ambitioner. Vi är på mitten av 1400-talet. Florens växer med handel till en rad städer runt om i Europa. Cosimo själv tog aldrig någon offentlig roll i stadens ledning, utan sedan arbetade mest bakom kulissen.

Detta var en tid när affärer, valutor, förtroende och avtal var en bristvara i Italien och hela Europa. Men Cosmo hade en genialitet: språk. Han kunde flytande tyska, franska, latin och grekiska. Och han var duktig på personliga relationer, efter att på nära håll följt sin pappas jobb, som påvens bankchef.

Cosimo öppnade snart egen bank inte bara i Florens, utan även i London, Paris, Brygge, Basel, Avignon, Antwerpen och runt omkring i Italien. De växlade kors och tvärs snart valutor, metaller, avtal och varor. Många bäckar små gav stor pengar. De lånade pengar, öppnade för affärskontakter och gjorde snart enorma rikedomar.

Medici-familjens blev därmed ett viktig maktfaktor och motor när Florens blomstrade som en betydande exportör av textilhantverk, konst och bildning. Här lyckades Cosmo bli en central bricka i spelet om affärer och makt i Florens, Italien, katolska kyrkan och en rad europeiska kungahus. Så lyfta han inte bara staden utan också sin egen kändiskult.

Att låna ut pengar var samtidigt väldigt fult och fel, i samtidens religiösa värld. Här hittade familjen Medici däremot ett genialt sätt att gottgöra sina affärsmetoder. En slags bikt. De lät uppföra stora mängder allmänna byggnader, samla och premiera konst, skulpturer och litteratur som beundras än idag.

Samtidigt var Florens på framväxt som en självständig stat, som skulle stå emot maktcentra som Rom, Pisa och Venedig. Därför la också Medici-klanen står energi på att påverka Vatikanstaten och närmaste århundradena skulle inte mindre än fyra påvar ha rötter i efternamnet Medici. Familjen medlade samtidigt men även initierade också krig mot flera grannstäder.

Bankfamiljen Medicis arv finansierade också historiska konstnärskap som da Vinci, Michelangelo, Botticelli, Donatello och Rafael. De samlade konsten i det världsunika museet Uffizierna, här i Florens, som de snart skänkte till staden. Men detta var inte bara av godhet. Genom att visa fram häpnadsväckande konst visade familjen också sin glimrande självbild.

Medici var inte minst en viktig kraft i universitetens utveckling, när de tog hem grekiska klassiker som Platon och Archimedes, som hade glömts bort här i Europa under över 1 000 år. Familjen lät översätta dem från arabiskan där de turligt nog bevarats till eftervärlden. Tack alla lärda arabvärlden för det. Återigen plockade förstås familjen Medici hem flest applåder.

Att bankfamiljen fick en så stark roll i Florens beror inte bara på affärer och pengar, utan också på att de var bland de första att tala om större och bredare ambitioner. De lyfte sig över familjens egen sfär. Tidigt blev deras motto att ”Vi gör affärerna som förverkligar Florens” och självklart var de själva juvelen i kronan.

 

Efter anfadern Cosmo tog snart sonen den ”magnifike Laurenzo” över. Han var diplomat, politiker, poet, skribent, retoriker och kommenterade den tidens konst. Men bankaffärerna fick problem särskilt när de blandade ihop lån och politik. Bland annat förlorade de enorma summor i ett lån till kungen Edward den IV i England. Vilket är lite märkligt eftersom hans far var Edvard III helt nyligen redan lurat sin italiensk bank i ruiner.

Familjen Medici levde trots allt vidare som en stark maktfaktor i Florens under flera hundra år. Förutom en rad påvar och ”seniori de la Florens” bar åtta hertigar av Florens bar familjens namn mm. Deras egna intressen märks väl. Inte minst när de snart flyttade allt mer fokus från Florens till makten i Rom. Samtidigt som de tillsatt egna namn i en rad kungahus och maktcentra i Europa. Ett maktspel som snart blev för stort också för den forna florensfamiljen. De bet över ett för stort äpple.

Livet som Medicier var nu inte vara affärer och fester. Anfadern Cosmo blev ett år gripen satt i arrest av motståndarna. Men han lyckades med rigorösa mutor snart bli utvisad från staden. För att ett år senare komma tillbaka med krigare och återta makten i en stadskupp. Många gånger balanserade maktfamiljen på en knivsegg. Alla parter skulle få sina gengåvor. Kyrkan fick kyrkor och tempel. Rika fick sin konst och ära. Vanligt folk fick stora fester, tjurfäktningar och folkfotboll. Ett bröd och skådespel, till alla.

Den siste Medicin med en mer framträdande roll var Cosimo III som regerade i fem årtionden fram till 1723. Han var den som satte stopp på republiken Florens och skapade ett hårdhänt envälde, vilket också markerar slutet för idén som anfadern med samma namn satt på pränt redan på 1400-talet.

Vad säger då Medici till oss idag? Tänk utanför lådan; när det gäller affärer, konst och kunskap. Lägga mycket tid på relationer. Var beredd på en och annan kniv i ryggen. Och se till att lämna efter dig ståtliga palats, berättelser, universitet, konstverk och monument, som kan berätta ditt perspektiv på och din sanning av historien.

Men mest av allt kanske vi minst dem för för konsten. De tog hem antik litteratur till Europa igen. De sa med sina handlingar att konsten var värdefull och viktig. Något som än idag är den stora auran kring deras hemstad Florens.

Vilka historiska gestalter fascinerar dig?//Claes Hemberg