70-talskrisen tog vår tunga industri. 90-talskrisen tog våra jobb. 20-talskrisen tog vår plånbok … skriver jag i en krönika. Det gör den nuvarande krisen extra besvärlig, seg och långvarig.
Varför är den nuvarande lågkonjunkturen så trög, frågar sig allt fler. Vi har haft en serie kriser som steg för steg stramat åt våra förutsättningar.
På 70-talet gav oljekrisen en galopperande inflation och stigande löner. Industrier flyttade utomlands och svenska industrijobb ersattes av jobb i välfärden.
På 80-talet brast det. Vi devalverade och hamnade i en brant utförsbacke.
På 90-talet hade skulderna blivit ohållbara. Vi skar i välfärden för att rädda ekonomin och fick en kraftig ökning av arbetslösheten.
På 2020-talet har priserna stigit kraftigt. Vi saknar samtidigt produktivitet nog för att låta lönerna följa med upp. Resultatet är ett historiskt tapp i köpkraft.
Köpkraften ekonomins moder
Men utan köpkraft har vi svårt att hämta igen och få fart på konjunkturen. Då väljer politikerna att stimulera med bidrag och stöd, lägre bensinskatt, lägre matmoms och lägre löneskatt. Samtidigt stiger skulderna igen. Mycket likt 80-talet. skriver jag i en krönika. 
Då väljer Trump att skapa tullkaos och sedan en ny oljekris. Som få elpriser att stiga över 100 procent, vilket är långt värre, eftersom vi får ut 3-5 gånger mer energi från vår el, än de fossila.
Och nu väntar kanske nästa inflationsvåg. I skuggan av oljekrisen stiger priserna på allt från mat till råvaror och industrivaror. Det medger redan näringslivet och bönderna. Hur ska vi nu tåla ännu sämre köpkraft? Och hur ska vi tåla att den goda ekonomin försenas ytterligare 1–2 år?
Inflationen slug farlig
Inflationen är samtidigt särskilt hemsk mot de svagaste grupperna i samhället. Endast den rikaste tiondelen har fått en markant starkare plånbok de senaste åren.
I det läget missar politiken att diskutera landets långsiktiga behov. Och förklara hur el kan stärka hushållen. I stället debatterar man ännu fler bidrag, bensinförmåner och hjälpinsatser. Fokus blir nödhjälp i stället för långsiktigt nödvändiga åtgärder.
Mer om Köpkraft Inflation Oljekris
/Claes Hemberg
Jag har en annan beskrivning. På 70- och 80-talet hade vi det ”röda helvetet” med införande av löntagarfonder och alltför stor makt åt arbetare och politiker vilket knäckte företagandet. Den därpå följande härdsmältan i ekonomin drabbade oss svenskar hårt. Tyvärr åkte det ut en hel del ”barn med badvattnet”. När grovgörat var gjort så klurade Göran Persson ut ”det gröna helvetet” för att få fortsätta att regera. För att få plats med bioenergi och vindkraft så lade han ner kärnkraft tillsammans med C och Mp. Antalet misslyckade projekt i ”det gröna helvetets” anda bildar en förskräckande lång lista av haverier. Tyvärr så vill för många svenska politiker dyka djupare ner i ”det gröna helvetet” och vi hamnar längre och längre efter USA och Kina.