Västvärldens elektrifiering har tappat tempo. En nyckelindikator är försäljningen av elbilar. Där dominerar Kina stort. Värre är att väst tappar stort. Det är en illavarslande signal.  Det är bråttom med startkablarna: subventioner.

Både industriellt och ekonomiskt är elbilar en dörr till nästa teknologiskifte. Om du inte säljer elbilar utvecklar du inte heller de batterier, mjukvaror och halvledare. De som driver industrin framåt i nästa stora kliv. Och vad händer då med lilla Sverige?

Västvärldens konsumenter kastar sig nu påtagligt på bromsen. Orsaken är inte en utbredd skepsis mot elektrifieringen, utan snarare en följd av hushållens skrala vardag.

Väst missar snabbstarten

Köpkraften är ur balans efter två kriser: pandemin och inflationskrisen. Det kommer att ta 7-8 år att återvända till nivån vi hade 2021. Under tiden kan elektrifieringen rusa på i andra länder och marknader.  Och vi står stilla i gamla världen.

Politikerna har här en viktig roll att planera och rikta in ambitioner, stimulanser och även subventioner. Det handlar inte om att rädda enskilda bolag eller jobb, utan om att sätta fokus och fart i nästa breda industrialisering.

Kina ökar tempot

I Kina är situationen den omvända. Trots bra köpskepsis hos konsumenterna fortsätter bilköparna att flockas till nya modeller. Även med en hotande deflation har Kina avancerat till toppnivå: 51 procent av sålda bilar rullar på el.

Det beror på yngre och mer köpstarka konsumenter. Snittåldern för en bilköpare i Kina är 34 år. Jämfört det med 55 år i Europa. I Kina är det de unga som har pengar, medan i Europa är det de äldre, med utflyttade barn. Vad ger det för pensionärs-bilköp?

De unga köparna däremot blickar framåt, tänker nytt, vill ha mjukvara och väljer elbil. De äldre i Europa köper det trygga och väljer diesel och bensin.

Ett hot mot industrin

Medan Kina öppnar framtidens bilsalonger, håller Europa fast vid allt äldre bilmuseer. Det påverkar naturligtvis fokus, utveckling, investeringar och innovation inom teknikområden som mjukvara, batterier och laddinfrastruktur – liksom elektrifieringen av hela samhället.

För Sverige är elen extra känslig. Vi lever i skuggan av bilindustrins Tyskland. Vi har egen industriell kompetens att elektrifiera. Men vi måste också göra jobbet, skaffa kompetens och kunder.

Vad kan och måste politiker göra? De måste peka ut riktningen – stötta, stimulera, väcka och ruska om. Det handlar om stimulanser, stöd och subventioner. Om inte konsumenterna förstår samhällets bästa, måste samhället visa vägen.

För här finns ingen bakre utgång i elektrifieringen. Och snart stänger även den främre elektriska dörren.

/claes hemberg