När har vi tillräcklig distans för att granska en era? Just nu möter jag tre böcker som alla slår klorna i 90-talet. Då tog elkrisen sin början.

Är det dags att analysera 90-talet redan? Tre aktuella böcker gör liknande anslag. En fackbok, en essä och en roman. Av Carl Hamilton, Karin Magnusson och Karin Pettersson.

I böckerna vätter strålkastarljuset över 90-talets avregleringar. Vi ruskade om skolan, ekonomin, försvaret… även telekom, tv, energi, flyg, bank, apotek …

Vi talar om nuet

Vi öppnade landet för nya influenser säger den offensive. Vi hade kunnat gjort det annorlunda, antyder de tveksamma.

Historiens mantel är också en ursäkt för att ursäkta nuet. Politikens teatraliskt lomhörda polarisering. De enkla sanningarnas utspel. Att sätta 13-åringar i fängelse… snarare än att bättra skolan.

Vår kris är nu

Självkritiken behövs. Samtidigt behöver vi ta tag i dagens bubblande krishärdar.

Hushållens har lägsta självtilliten på 30 år. De litar inte på sin ekonomi efter inflationsår och räntechock. Vår produktivitet i industrin stupar. Unga saknar bostad.

Samtidigt ska vi ta ett enda gigantiskt gemensamt kliv till 100 procent el. Med prislappen över 1 000 miljarder…

Ett steg som staten borde ha kunnat skönja redan på 90-talet. Att elnät från 50-talet behövde bytas var tidigt tydligt.  Istället valde vi att avreglera. Och nu har vi en energisk oreda med elkällor, mjukvara, elpriser som vanligt folk försöker ta sig igenom.

Protester, strejker och gula västar väntar runt hörnet. Ansvariga elbolag, politiker och myndigheter förmår inte gjuta fakta och framåtanda. Istället rusar vi mot en emotionellt laddad elkris. Som inte går att fixa med kabel och kilowatt.

Mer om       elpriser         elstress             hushållens ekonomi

Vilka förebilder hittar du i el-krisen?/Claes Hemberg