Fattigdom slår nu direkt mot plånböcker, bopriser, börsen och jobben. Kruxet är att inflations-plåstret inte går att riva bort. Såren behöver fler år för att läka. Fördelen är starkt näringsliv och att unga får köpläge i bostäder. Och att ett paket blodpudding är billigt. Bara 11 kr.

Närmaste året blir det värsta i livet, sett till ekonomin, för halva befolkningen. Alla under 50 år har aldrig upplevt en inbromsande lågkonjunktur. Lägg till stigande räntor och priser.

Pandemin var mer tydlig, överblickbar och kort. Den kanske gjorde oss fartblinda. Inflationschocken blir snårigare och mer segdragen. Antagligen dras vi med den under 2-3 år framåt.

Första vintern blir särskilt svår. Då både riksbankens höjningar lyfter boräntorna till 3-4%, vilket slår rakt ned i plånboken. Samtidigt som höga priser på el, kläder och mat dånar in på betalkontot.

Grundproblemet är att vi svenskar och hela samhället är vana vid jämna priser. Vi är inte vana att hantera det. Var och en av oss behöver en inköpschef, som de kallas i näringslivet. Inte sedan 90-talet har priserna ökat väsentligt. Under tiden har vi levt med allt mindre marginaler, sjunkande räntor och istället rekordlånat. Alla unga – 5 miljoner svenskar – blir nu förvånade. Varsågod, det blir en trippelsmäll.

Det smäller till redan närmaste månaderna. Förutom en osannolikt dyr el-faktura får vi på posten två smärtsamt höga boräntefakturor. Två boräntor? Vi får den egna direkt från banken och var tredje svensk får också en kraftig höjning av månadsavgiften, eftersom bostadsrättens förening också är belånad. Det blir en blodpudding-vinter vi kommer att tala om årtionden framöver.

Hur hög blir boräntan? Rörlig snittränta (den om snittsvensken betalar) har senast året ökat från 1,4% till 2,5%. Närmaste året kan vi mycket väl nå 3,5%. Men inte 5… För snittfamiljen innebär det att boräntan som kostade 28 000 kr per år växer till 75 000 kr. Det tre månadslöner. Lägg elpriserna på det. Och vi förstår vad som väntar. Blodpudding.

En fördel är vårt starka exporterande näringsliv. Utmaningen är att en lågkonjunktur biter även på bolagens export, på börsen, våra besparingar och då kan lågkonjunkturen dra pluggen även hur höga PE-tal. Allt åker ned i en lågkonjunktur. EU har inte ens börjat höja sin ränta.

En fördel är vår låg arbetslöshet. Än så länge. För när lågkonjunkturen bitar, vi kan få se svaga rapporter från bolagen redan närmaste månaderna, framför allt i utsikterna och inflationen hänger kvar, även om den svalnat lite, så kommer arbetsgivare se sig om efter besparingar. Förhoppningvis är de då så långsiktiga att de behåller kompetensen.

Pris-problemen hör jag också från bolagen. De har svårt att hitta rätt i prischockernas vågsvall. Priserna förändrar villkoren i grunden. Vinster kan bli förluster över en natt. Lager måste räknas om. Nya produkter kan bli mer lönsamma än gamla. Inköpscheferna hänger löst. Redan närmaste kvartalet får vi räkna med att bolagens resultat blir pressade. Då får vi försöka blicka in i nästa år.

Eller som Fed-chefen Powell påpekade häromdagen: ”Hellre jobbig lågkonjunktur än hög inflation”. Det säger något om allvaret. Sanningen är att vi får tugga i oss de höga priserna över flera år. För även om priserna slutar att öka lika kraftigt, så sitter vi där med nya höga priser.

Finns det inga ljusa utsikter alls? Det tar många år att jobba ikapp en pris-våg. Det är så priserna utmanar kapitalismen. Som en städgubbe röjer runt i alla hörn. Det blir stökigt och en nystart väntar. Då räcker inte löneökningar på 2-3% långt, utan det tar det 3 år att komma tillbaka till gå. Åtminstone.

Räkna med strejker och demonstrationer. Det finns alltid kortsiktiga intressen som duckar för verkliga problem. Svenska fackförbunden har hittills behållt blicken på lång sikt. För de vet om att inflation slår mest mot de med minst plånböcker. Men när demonstranter börjar härja på allvar utomlands. Då kan de ändra sig. Vi har redan sätt starka ord mot: dyr mat i England. Dyra bussbiljetter i Rio. Dyr bensin i Paris…

Ska vi vänta oss tre dystra år? Nej, den dystra stämningen byts till framåtanda när vi ser att räntorna slutar stiga. Kanske senvåren 2023 ser vi en utplaning av riksbankens räntor. Det kommer lugna ned oron på börsen, plånboken och bostadspriser. Allt ljus faller på riksbankschefen. Kan han övertyga om att 2% är i sikte, även om det är två år bort, så är blir ett förtroendefullt gemensamt fokus.

Först när räntorna börjar vandrar nedåt igen – våren 2024 – lättar dysterkvistarna. Och näringslivet och börsen brukar som bekant ta hem segern 10 månader i förväg, så nästa sensommar och tidiga höst kanske det ljusnar mer varaktigt på börsen.

Finns ingenting som kan överraska uppåt? Jodå. Under tiden får vi fläckvisa förhoppningar. När någon centralbankschef tillfälligt är mer optimistisk så blir det spekulation om en vändning. Men det är ingenting att spekulera i. Istället får vi tugga i oss de där prisökningarna. Blodpudding år.

Kan inte politikerna rädda oss? Med elstöd och bilstöd. Jo, men det förändrar inte historien. För mycket plåster till Svensson gör bara att inflationsåren blir mer utdragna. Vill du ha 2 eller 5 års inflation?

Att spara på energi, elektrifiera fossila flöden och utveckla ny energikällor skulle skynda på dess tuff år. Men det kräver politiker med lång sikt. Vi har snart val, men var är de ekonomiska löftena och framåtandan? Något politikerna inte tycks förmå. Fred i Ukraina skulle snabba på scenariot, men priserna är redan höga och måste mest av allt jobbas tillbaka, år för år.

Något gott i allt elände? För alla unga som vill köpa bostad ljusnar det. Till dem säger jag; vänta ett år. Årtusendets dyraste boränta och hemska elpriser kommer pressa bostadspriserna. Nu ligger priserna i annonserna på 104 tsek per kvadrat i Stockholm. Det är ned från toppen på 125. Bara för tre år sedan var priserna 89. Ja, priserna kanske når dit igen till mitten av nästa år. Grattis alla unga.

Börsen högre i slutet av året? Lägre än idag. Eftersom vi under hösten kommer att upptäcka att här finns ingen quick-fix. Vi måste jobba oss igenom det. Det är att vi som stat gödslat ekonomin med gratispengar som vi nu får betala dubbelt: med dyrare lånebetalningar och sämre köpkraft.

Äga på börsen nu? Äga eller köpa är frågan. Äga är alltid rätt, eftersom vi inte vet något om framtiden. Ska vi köpa nytt däremot? Frågan är hur länge du tänker dig att sitta på den nya aktien. Ett halvår. Det är tveksamt om det räcker för att gå plus. 1 år, kanske fungerar. 2 år. Ja antagligen

Tycker du att blodpudding är för sött? Så vräk på sur lingonsylt. Variera med rivna morötter. De är ännu billigare.

Vad väljer du?/Claes Hemberg