Staten vill låna 400 miljarder till ny kärnkraft. Är det värt det? När den första järnvägen rullades ut på 1860-talet lånade staten upp 150 miljoner riksdaler. Var det värt det? Tveklöst.

Utrullningen av svensk järnväg var historiskt dyr och tog ungefär tio procent av BNP under många decennier. Enbart pengarna motsvarar cirka 60 miljarder kronor i dagens penningvärde. Att göra om bedriften idag skulle sannolikt kosta minst tio gånger mer. Bara där är den värd varje krona.

Poängen är ändå infrastruktur som förändrar vår vardag. Ett bygge för två kronor ger minst tre kronor i tillväxt.

På 1800-talet öppnades inlandet och nya städer byggdes, som Herrljunga, Boden och Hässleholm – städer som annars inte hade funnits.

Barnbarnen betalar

Naturligtvis kan någon vara rädd för att belasta våra barnbarn med dagens historiska lån på 400 miljarder. Men vad är alternativet? Att inte utveckla landet.

Visst var bensinbilen och kakelugnen länge vår vän, men framtiden erbjuder oss el i helt nya dimensioner – både genom mjukvara, ihopkopplat i hela vår vardag och i ekonomin. I både hem, industri och tjänster.

När jag mötte kärnkraftsamordnaren Carl Berglöf nyligen ritade han snabbt en skiss på väggen. Vi behöver mer kärnkraft för att också klara mer vindkraft var sentensen. Åtminstone så länge vi inte har batteriparker som elskydd.

All slags kraft

Ny kärnkraft är dessutom på intet sätt hela svaret. Vi behöver samtidigt betydligt mycket mer vind, sol och vattenkraft.

Och allt detta är redan på gång. År 2025 passerade världens vind- och solkraft produktionen från kärnkraft. Det är bara början.

Mer om:                   kärnkraft                      vattenkraft                    vindkraft

Vad säger du om kärnkraften?/claes hemberg