Kriser är ofta trista. Men ibland kan vi lära oss oanade saker, diskuterade vi på Tv4. I den första oljekrisen lärde jag mig att åka slalom, spika och segla, som krisbearbetning. Inte frivilligt, men motvilligt.
Dagens oljekris är absolut jobbig för många hushåll. Men långt värre var det på 70-talet. Ändå fanns ljusglimtar.
Då var jag fem år. När oljan blev dyr – från 2 till över 100 dollar – blev svenskarna väldigt fattiga. 7/10 av alla vår energi var olja. Med andra ord: två extra månadslöner rök ur skorstenen. Vi hade inte råd med varken nya träskor och V-jeans.
Mitt i allt detta bredde en stor försiktighet ut sig bland svenskarna. Människor avvaktar när världen känns osäker. Det känner vi igen i dag, både efter pandemin och inflationskrisen. Folk håller i plånboken.
Exakt så upplevde jag 70-talet. Här slog det mig att jag är ett sant oljekrisbarn. Jag är född med en stor dos försiktighet och avvaktan, på gränsen till feg. Vilket fick mig att åka slalom, spika och segla i stället, som en slags krisbearbetning.
Slalom
Min tolkning av försiktighet blev att inte åka skidlift. Söder om stan fanns en liten kulle. I stället tog jag skidorna på axeln och gick upp för backen.
Och den som gått upp med skidorna åker inte raka vägen ned, utan svänger så mycket som möjligt för att få en så lång skidtur som möjligt. Så oj vad jag lärde mig att svänga. Något som hänger i än i dag. Jag kommer nästan aldrig rakt ned för backen.
Segla
Att segla lärde jag mig på ett liknande sätt. Min försiktighet fick mig att undvika att åka skridskor, simma och läsa högt i skolan. Allt som var högrisk lät jag bli.
I stället för att simma i vattnet eller åka på det lärde jag mig att segla. Visserligen bara den minsta lilla jollen, men alltid i flytväst. Fortfarande i dag är jag usel på att simma. Ser du mig i flytväst så är jag obehagligt nära vatten.
Spika
Oljekrisen gav mig också en hög med plank. När föräldrarna skulle renovera huset för att spara olja blev det en hög med brädstumpar över. Av dem byggde jag en lekstuga, eller kanske mer ett ruckel. Regn och blåst gick rakt igenom väggarna. Prepper eller escape house har jag lärt mig att det kallas i dag.
Jobbet
Hela upplevelsen kanske låter tragikomisk, med tanke på mitt jobb idag. Energiekonom. Jag tror fortfarande att jag bearbetar oljekrisen. Jag släcker ljuset när jag lämnar ett rum. Stänger ytterdörren snabbt.
Bara ordet energiekonom kan idag låta som en sjukdom eller kanske ett straff. Men jag ser det som en terapi, där jag dessutom kan hjälpa andra. Och vi har fler energikriser framför oss. Så håll i.
Lära av dagens kris
Vad kan vi lära oss av dagens kris? Först är det en stor skillnad: Vid förra oljekrisen gick oljan från mycket billig till mycket dyr. I dag går oljepriset från dyrt till jättedyrt. Samtidigt är oljan idag bara en fjärdedel av all vår energi. Så vi tål dyra priser mycket bättre.
Nya oljekrisen är också en signal om att leta efter andra drivmedel. Vi har fortfarande en fjärdedel av vår energi från oljan. Den produceras av någon annan långt borta. Då är el som vi producerar själva mer begriplig.
Och vi ser redan reaktionerna. Rekordmånga köper nya och begagnade elbilar. Priserna på begagnade bensin- och dieselbilar faller. Några som inte förstått krisen är transportbranschen. Bara 1–2 procent av alla sålda lastbilar rullar på el. Vi talar om kanske 7 000 sålda i Europa. Medan det i Kina såldes 263 000 lastbilar förra året.
Elbåtar kommer också på bred front. Den första lämnade kaj 1839. Ja, det första fordonet på el var en båt. I floden Neva. Jacobi hette uppfinnaren … Men det är en annan historia.
Mer om Oljekrisen Elpriser Bensinpriser
/claes hemberg