Krig och konflikter i Mellanöstern brukar bli utdragna. ”Vi måste inse att Irankriget kan pågå i två årtionden. I den här regionen har vi sett det många gånger tidigare”, säger Anders Persson, docent i statsvetenskap, när vi möts i Lund.

Orsaken till konflikterna är ofta en kombination av olja och territorier. Kampen om historiska territorier är en ständigt pågående konflikt. Oljan gör då och då att västvärlden, och nu även Kina, är tydligt engagerade i regionen – vilket knappast lugnar de lokala spänningarna.

’Nu är bilden extra komplex eftersom hela 19 länder har blivit angripna i samband med Irankriget”, säger Anders Persson när vi träffas hos energihandlaren Modity.

Vi ser nu tecken på att oljekrisen från 1973 kan upprepas i en ny tappning. Efter 70-talets oljekris tog det minst tio år innan vi hade anpassat oss; andra menar att vi inte var ikapp förrän på 90-talet.

Det fanns trots allt vinnare även under den första oljekrisen. ”Iran var en av 70-talets stora oljevinnare. De fick kraftigt ökade intäkter och en häftig tillväxt på 20–30 procent de kommande åren”, säger Anders Persson.

Framgången för vanligt folk i Iran fick dem i slutet på 70-talet att vända sig mot diktatorn, shahen, som USA och Storbritannien hade satt på plats 1941. Revolutionen 1979 satte prästerskapet vid makten, som lett landet sedan dess och givit Iran och USA en problematisk relation i snart 50 år.

Freden kan däremot vara långt borta. Obamas Iranavtal från 2015 tog två år och 200 sidor text att förhandla fram. Det tålamodet har sannolikt inte Trump. ”Varje sida behövs för att avtalet ska vara gediget och hållbart”, menar Anders Persson.

USA är dock inte bara förlorare i Irankrisen, även om debatten lätt ger den bilden. USA får i dag ut 20–40 procent av oljan via Hormuzsundet. Satellitdata visar att upp till hälften av trafiken är tillbaka – något Iran inte lyckas med. Lägg till att pipelines över halvön får ut minst lika mycket olja. I det perspektivet är USA en vinnare, medan Kina, som är i stort behov av iransk olja, är en förlorare.

I Iran växer samtidigt en humanitär och ekonomisk kris. Antalet dödade iranier har vi ingen klar bild av, men hyperinflationen i landet är påtaglig. ”Före kriget fick jag cirka 40 000 rial för 1 dollar. I dag är växelkursen 2,5 miljoner”, säger Persson.

Den iranska valutan har kollatsat mot dollarn. Vanliga besparingar har raderats ut och lönearbete känns meningslöst, vilket naturligtvis gör medelklassen upprorisk. Detta såg USA och tänkte utnyttja. ”Det slutade i vintras med att genomgående 10 000 människor dödades över en helg i Iran. Det är ovanligt att diktaturer agerar så brutalt”, säger Persson.

Mer om      Oljepriset        Bensinpriset        Elpriset
/claes hemberg