(Elfeber) För två år sedan började jag skriva krönikor om elfrågan. Där väcktes idén till boken Elfeber, som bygger på personliga iakttagelser och många samtal om vår tids kanske största fråga.

Det började med ett telefonsamtal: ”Kan du inte skriva krönikor åt oss?” frågade redaktören Henrik på Affärsvärlden. Ämnet och inriktningen hade han inga förväntningar på. Inte vad han sa i alla fall.

Genast plockade jag upp en tanke. Sedan tidigare hade jag funderat på likheten mellan 70-talets oljekris och dagens elkris. Situationen och frågorna var på många sätt snarlika. Händelserna då har präglat min bild av ekonomi, energi och långsiktighet.

Vi har rimligtvis idag en elkris-generation av unga omkring oss. Vi borde kunna jämföra, lära, förstå och komma framåt.

Många samtal

Sagt och gjort, där började jag vrida och vända på perspektiv, fakta och hinder. Jag samtalade med forskare, ingenjörer, uppfinnare och chefer på laboratorier, varv, fabriker… Det blev en, två och flera krönikor. Alla om elektrifieringen. Om dagens elbilar, nätbolag, batterier, elbussar, kärnkraft, vattenkraft…

När Susanne Hamilton, förlagschefen på Langenskiölds förlag, hörde av sig, var steget inte långt.

Att skriva en bok är något annat. Men tonläget hade jag hittat. Några perspektiv fick följa med till boken, skrivas om och fördjupas. I boken är det mer hushållens utgångspunkt som råder.

35 kapitel senare; om hur nya elen smyger sig in i vår vardag, hur den ändrar förutsättningarna i grunden. Ibland tvingas vi välja sida, det kan krävas teknikval och stöd. För vi ska inte själva fixa allt.

Mer om boken:       Elfeber  och tillgänglig på:   Adlibiris           Bokus

Vilken elfeber känner du?/Claes Hemberg