Svenskarna gillar demokrati, men endast en av tre svenskar är mycket nöjda med dagens politiska system. Samma trend märks internationellt. Människor saknar makt över sin vardag. Här behövs mer insyn, verktyg och enkla val.
Avstannande tillväxt och lägre löneökningar kan få medborgarna att vända sig emot rådande politiska system. Det behöver inte innebära revolution, men här och där kokar kritik på ett nytt sätt, visar demokratistudierna.
Vi har sett det i rader av nya internationella demonstrationer senaste årtiondet. Människor protesterar mot höga priser på mat, bröd, bensin och kollektivtrafik. Vi har sett det i London, Rom, Rio, New York men även Kazakstan och Botswana.
Under protesterna på 70-talet var det enklare. Då vände sig kritiken mot ”kapitalistiska arbetsgivare”. Dagens höga priser är däremot mer svårt att definiera eller rama in. Då vänder sig lätt kritiken mot hela systemet.
I själva verket är orsaken våra höga priser – vår låga produktivitet. Att vi inte förnya och förbättrar vår förmåga att skapa nya världen. Detta är förstås svårt att diskutera och nyansera i en bredare offentlig diskussion. Det kräver självbild och självkritik, som inte fungerar i breda publika forum.
Kritiken mot våra rådande system är tydliga. Inte för att medborgarna har så många alternativ i åtanke, utan för att de inte ser ljuset i tunneln. Ja, måttet att 1/3 svenskar är nöjd är mest en insyn i bristen på tillit.
Svenskarna och många andra efterfrågar mer makt över sin närmaste vardag. En känsla av att vardagen blir mer begriplig och påverkbar. Att individen har val. Här har politikerna och vårt system ett stort ansvar att göra valen tydliga och praktiska.
Det sämsta tänkbara scenariot är vi möter allt mer missnöjda befolkningar och allt mindre engagemang för att bidra till ett bättre samhälle. Då hamnar vi snart i en negativ spiral. Inte bara Sverige utan hela västvärlden, där just ekonomierna stagnerat.
Kan svenskarna få ett bättre grepp om sin vardag och hushållning är mycket vunnet. Starkare konsumenträtt, så att fler uppfattar att de har val och medel att sätta emot i sin vardag. Särskilt när det gäller hushållens stora fasta utgifter som bolån, transporter, energi, telekom mm. Där finns mycket konsumenträtt att hävda.
Talar vi politisk makt – kanske utökad direktdemokrati fungera? För att skapa mer förståelse och ödmjukhet. Att vi hade fler folkomröstningar om tydliga paket och vägval. ”Försvaret eller skolan”. Eller ”Extra skatt på fossila fordon för att få skattefri bil-el?”
Kritiken kring styrelseskick gäller alltså inte att lägga ned demokratin en gång för alla. Exempelvis är våldsmonopol är ingenting svenskarna vurmar för. Endast 6% vill se ett militärt styre. I vissa frågor visar kineser överraskande nöjda med sitt politiska ledarskap, medan indoneser är hyfsat positiva till militära politiker. Ja, svaren är ofta öppna för tolkningar. Det visar sammanställningen från i fjol, där de svenska siffrorna är från 2018.
Vår demokrati är på intet sätt färdig. Det är det enda vi kan vara säkra på.
/ claes hemberg