Näst våra barn är skatterna det finaste Sverige har. Det menar flera ekonomer jag mött i tillväxtländer. Ja, de tittar på Nordkalotten och avundas vårt väljoljade maskineri med skatter ….och starka samhällen.

Vad gör fattiga länder fattiga? Det är en vanlig fråga när jag mött ekonomer i tillväxtländer. Diskussionen är överraskande lik i Jakarta, Nairobi, Almaty eller Manilla…

Vi nordbor tror gärna att skillnaden på fattiga och rika länder är diktaturer och korruption. Men ekonomerna vill diskutera skatter. Hur har vi i Sverige lyckats så bra med hela maskineriet kring våra skatter? De vill förstås samla in mer intäkter för att bygga ut sina samhällen, med skola, vård och vardagsservice.

Vi har tränat på skatt i 800 år, brukar jag svara. Och vi var duktiga på att få med allas röster. Att jämka ihop oss. Det började med jordränta och kyrkskatt. Då vi hyrde vår åkerlott av kungen. Och var tiondet gick till kyrkan för ta hand om oss på fattighuset. Oavsett vad vi tycker om religion så höll kyrkan ordning på folkräkning och skatter.

Briljant konstruktion, kan jag tycka. Skatt som givit oss skolgång i början på livet och äldrevård i slutet. Däremellan ska vi klara oss mest själva är tanken. Det gav oss trygghet. Som la grunden till självständigt tänkande, uppfinnare, industrier och välstånd.

Först under 1800-talet fick vi arbete och den löneskatt vi har idag.

En annan viktig detalj är tur, brukar jag lägga till. Tur att vi har Östersjön, som både farled och skydd. Länder med havskontakt har utvecklats långt bättre än de med färre hamnar. Titta bara på skillnaden mellan Öst och Västeuropa… För handel bygger ekonomi. Hur skulle vi svenskar annars sålt vårt malm och skog.

Sedan har Östersjön också skyddat oss som en vallgrav mot rövarband och krigande kungar. Så har vi fått lugn och ro att arbeta på åkern, betala skatt och skicka barnen till skolan.

Och glöm inte Räntekammaren från 1532. Gustav Vasa ville ha koll på hur skatterna ankom och avgick ur statskassan på ett redig sätt. Idag är rollen hos vår oberoende Riksrevision. Så nog har vi tränat. Men är deras 300 anställda tillräckligt? Bara ett bolag som Scania har fler medarbetare på sin inköpsavdelning…

Sedan kanske vi borde fundera på nivån på skattern också. Nu är den tillbaka till skatter på 1975 års nivå. Sedan den fallit i två årtionden. Från 50% till idag 41%. Är det rimligt? Har vi sänkt vår förväntan på skola, vård och framåtanda. Kanske borde vi flytta fokus från skattetryck till skattenytta? Så att vi ser, förstår och diskuterar vägvalen, vi faktiskt gör. Mer Riksrevisor kort sagt.

För att också minska den nya misstänksamhet mot skatt, som växt fram i takt samhället. Som att det är skattens fel att vägar, tåg och elnät fungerar sämre. Nej, ett mer publikt Riksrevision, som ger folket ett tydligare kvitto, ett skattekvitto på skattenyttan, skulle jag önska mig.

/claes hemberg