Prisökningarna faller nu ned under mållinjen 2,0 %. Men resan mot låga räntor kan bli lång och seg. Löften om att ”inflationen är besegrad” låter enklare än vad det är. Deflationen knackar redan på dörren.

Bilden är samstämmig. Nu faller inflationen. Såväl storbanker som institutioner gör samma analys. Många väntar sig om 1,5 %. Som vanligt är Riksbankens prognoser mest försiktiga med sina 1,8 %.

Snabbt stigande priser i fjol gör att årets junipriser ter sig blygsamma. Även om priser på resor har stigit nu i juni, så är trenden tydlig. Fjolårets prisökningar var så kraftiga att årets små uppgångar framstår som bleka. Därför faller vi nu under mållinjen 2,0%. Äntligen.

Att inflationen är besegrad på pappret innebär inte att räntorna faller skarpt. Visst utökade Riksbanken senast sina planer från två till tre räntesänkningar, men det är inte skrivet i sten.

Omstartar ekonomin

Med låga prisökningar kommer Riksbanken kunna raska på. De vill ju inte se arbetslöshet och färre nysatsningar. Tvärtom vill Riksbanken nu se en stilla omstart. ”Stilla” för att behålla kontrollen över inflationen. Men samtidigt behövs en ”omstart” nu när priser är högre och räntan är fortsatt ovanligt dyr de närmaste åren.

Ja, även om banan för räntan pekar utför så tar det två år att nå en styrränta på 2 procent och en bolåneränta på 3 procent. Det är fortfarande dubbelt så dyr bolåneränta som före inflationsdebaklet. Så även om två år har vi sannolikt en ränta som bromsar hushållen mer än tidigare.

Deflation det nya hotet

Istället flyttar nu debatten från inflation till deflation. Prispress med andra ord. Deflation är inte värre än inflation, men vi kämpade med frågan under stora delar av 2010-talet. Men deflationen nu kanske inte bygger på egna val och framsteg, utan bristen på egna framsteg.

Med andra ord flyttar fokus på import från Kina och Asien. Det är ju därifrån prissänkningarna har kommit de senaste årtiondena. Och nu handlar det ofta om hur kinesiska elbilar är klart billigare än europeiska. Zeekr, som är kinesisk syster till Volvo, tar andelar. Även BYD:s löften att sälja elbilar för 200 000 kronor är en klar prispressare.

Kort glädje

Eftersom bilar är stora köp för hushållen får detta också stor effekt i plånboken. Kanske kan kinesiska elbilsfabrikörer därför vara de som underlättar för hushållen.

Det är däremot en kort sötma, för europeiska hushåll. Kinesiska fabrikörer ger dem billiga bilar. Men inte jobb. Hittills i år ökar kinesiska elbilar försäljningen med 23 procent, medan gamla märken som Tesla tappar.

Å andra sidan är det knappast kinesiska företagares ansvar att ge europeer jobb. Här är det istället våra politiker som måste inse vad elektrifieringen ger och tar. Redan för 20 år sedan startade Beijing stimulera tillverkningen av el-bilar. Fortfarande idag tvekar europeiska politiker över att utöka el-produktionen, stimulera forskning och långa offensiva planer. Istället är det upptagna med nästa slagkraftiga valfråga…

Mer om elektrifieringen       Mer om inflation.

/claes hemberg