Stressade börsvd:ar stoppar nu allt som är dyrt. Det låter kanske logiskt, men de riskerar att hindra återstarten. Vilket kan slå på djupet i svensk industri. Som liten nation har vi inte råd att vara sist tillbaka. Vinnarna är bolagen med kassakista och ambitioner, som nu kan köpa bolag och rekrytera hej vilt.
Uppsägningarna börjar märkas i svensk industri. Volvo cars säger upp tusentals. Scania betalar ut 200 000 kronor för varje ingenjör som lämna bolaget. Ofta handlar det om personer inom forskning och utveckling. Även från Volvo och andra industribolag hör jag samma breda uppsägningar och hela framtidsprojekt läggs i malmpåse.
Att bolagen först stoppar forskning och utveckling beror på att de kostar pengar idag, men ger vinster först lite längre fram.
För en lekman låter det måhända mindre allvarligt. Men forskning och utveckling är idag ingen vimsig Karl Kalkyl i vitrock som jobbar i en skrubb. Dagens F&U är bolagens livsnerv. Det är där bolagens hela momentum finns.
Idag går det nämligen inte att nå nya kunder eller ens gamla kunder att lägga nya order, på bara dagens pris eller produkt. Du måste idag kunna visa att du är bäst på produkter, tjänster och service även om 2-3 år. Du måste ha en expansiv kapacitet. Det är inte gamla lagrar utan det visionära framåtlöftet som avgör kraften i omstarten och mottagandet hos kunderna.
Särskilt viktiga blir dessa bolagens framtidsutsikter, i omstarten efter stoppet i pandemin. Den som är snabbast, starkast och bäst tillbaka närmaste månaderna, får också flest nya uppdrag från gamla under och helt nya kunder. Där hittar vi nu vinnarbolagen som tar marknadsandelar. Både bland kunder och medarbetare.
Jumbobolagen stavas med svag forskning och utveckling som kommer få det svårt, enormt svårt. Ingen vill satsa på en halt häst. I synnerhet inte i en avgörande återstart.
Ändå ser vi nu gamla starka organisationer, arbetsformer och framtidsprojekt som stryks bort med ett pennstreck. För vd och ledningsgrupp vill visa på handlingskraft. De är stressade av kvartalskapitalismen. Men de har i själva verket skjutit sig i foten. Och de är svårläkta.
Nyckelpersoner som varit svåra att rekrytera under den historiskt långa högkonjunkturen får nu sparken och prestigeprojekt läggs på is. Projekt som kan vara nära omöjliga att starta igen. För hur ska de hitta nya vassa kollegor mitt i nästa högkonjunktur, tänker de.
Nu är återhämtningen i ekonomin inte alls lika skarp som på börsen, där nära nog full återhämtningen tog 6 månader. Bolagens verksamheter kan vara tillbaka till forna toppar om kanske 1-2-3 år. Beroende på bransch. Då räcker det inte med att pengar är gratis att låna. Ska bolagen återvinna mark, kunder och marknadsandelar så behöver de nu bums visa framåtanda.
För nu har bolagen chansen att sopa rent och hitta en nya dröm-partners och leverantörer som har det bästa erbjudandet, många år framöver. Och där är skarpa medarbetare antagligen en huvudingrediens.
Stoppar du framtidslöften? //claes hemberg