Finanskrisen som briserade 18 september 2008 kom inte alls oanmäld. Ändå chockades många. Affärer tvärs över klotet tvärnitade, flera banker hotade att gå omkull och krisen tog många år att reparera. Det är idag tio år sedan och känns som det skedde igår.
Tro inte att krisen kom som en blixt från klar himmel. Börsen kulminerade redan juli 2007. Det är 14 månader förre krisen bröt ut på allvar.
Redan hösten ett år före krisen pyrde kritiken. Rader av orostecken, rykten och siffror florerade. De nya bolånen var ihopslagna på ett kanske allt för kreativt sätt, ryktades på marknaden. Men få la fram de enkla siffrorna som visade på bräckligheten. Tvärt om fick lånen och dess banker fortsatt höga kreditbetyg.
Plötsligt i september 2008 sprack fördämningen. Den gamla storbanken Leman Brothers gick i konkurs och fler följde efter. Det var som en hjärtinfarkt för bankvärlden. Allting stannade, tvärnitade. Hemskt, för en världs som i hög grad bygger på utbyte av varor, pengar, tjänster och idéer.
Om stora banker och bolag inte kunde lita på varandra hur ska då affärer fungera? Var bankvärlden ett korthus med tomma löften, frågad sig allt fler. Till slut vaknade politiker, stater och centralbanker, kom upp på banan och gick in och garanterade stabilitet och pengar.
Vad har vi lärt oss? Misstro kan komma över en natt och tar många år att reda ut. Misstro och murar som snabbt växte fram, är ett oerhört dyrt pris. Miljontals människor förlorade sina jobb. Särskilt i mindre utvecklade länder. I vår vida värld där affärer sker över hela planeten, hela tiden, är vi i dag ännu mer känslig för inbromsningar och stopp. Kedjereaktionerna lär bli ännu tuffare idag.
Vad har vi lärt oss mer? Kriser beror allt som oftast på vänskapskorruption där potentater håller varandra om ryggen och falska förhoppningar tillåts växa till skyn. Här krävs därför ännu tuffare strålkastarljus. Något som knappast myndigheter själva förmår.
Den senaste årens nya härva av nya regler som tillkommit lär knappast reparera bristande förtroende… För myndigheters granskningar kan lätt hamna ett steg efter.
Istället behövs mer öppna rapporter från bolagen och organisationer så att professionella oberoende granskare i omvärlden: oberoende media, hackers, analytiker och investerare kan agera kritiker och sanningssägare. Ja, det är de fria hjärnorna hittar på affärer som överraskar oss. På samma sätt kan samhället låta andra fria hjärnor bli vår hjälp att städa och hålla efter de mindre samvetsgranna. Men då krävs mer öppenhet.
Samhällsbyggen och dess system är grunden för att vår världs ska växa vidare, men det är bara under kritik de verkligen utvecklas, städas och repareras. Därför är det bara ständigt granskande blickar och vassa oberoende kritiker som kan få samhällsbygget att stå stabilt, mot samhällets egna brister förmåga att fullständigt underminera sig självt, som år 2008.
Dagens debattklimat med kritik och fula ord som kastas fram och åter hjälper knappast till. De gör oss möjligtvis öronbedövade. Men den riktiga granskningen får inte sluta, utan är viktigare än någonsin.
För inte har vi råd med fler kriser som får hela planetens ekonomiska maskin att tvärt stoppa. Vi vill ju inte lägga tid på att hjärtstarta länder, ekonomier och branscher. Vi vill ju lägga kraft på att utveckla det vi har till det bättre. Alla de frågor kring energi, klimat, AI och teknik vi står inför behöver all vår koncentration. Inte en allvarlig kris till.
/claes hemberg