Hem » Jobbårets start o stopp

Jobbårets start o stopp

Under jobbåret 2019 blev många gånger bättre och häftigare än jag tänkt. Och jag vet hur jag vill gå vidare. För jag har fyra förväntningar på mig och relationen som själv delägare. Och lever jag bara upp till ett fåtal av dem, så behöver jag tänka om. Året bjöd på några mentala klipp, andra ekonomiska ….

Senaste två åren är jag aktiv delägare i en växande skara bolag. Jag har sökt mig till nya bolag som växer och bidrar i frågor kring samhällsnytta. För jag vill ha huvudet och sparpengarna på samma adress, på väg framåt. 

2019 har mest givit det jag hoppats: av ny insyn, idéer växer, lösningar och utrymme att göra nytta – både i själ och plånboken. Här på bloggen har jag skrivit om flera intresseväckande vägskäl och händelser. Enligt den planen vill jag fortsätta.

Senaste åren har jag framför allt engagerat mig i, för mig helt nya branscher. Det märker jag ofta har varit helt avgörande. I sådana relationer kan jag både kan ge och lära mig mer, märker jag. Genom att låta flera ovana perspektiv mötas så uppstår ofta ivriga nya fruktsamma diskussioner.

Här på bloggen har jag berättat om; effektjakten i Allgon, tillväxten i betal-tech och Aptic, vattendebatten kring Altered, försäkringar i Gofido och även självkörande el-lastbilar i Einride.

Bredvid mina professionella uppdrag har jag också två ideella uppdrag fortsatt: styrelseledamot stiftelserna Allbright och Lärargalan. Där jag på ett liknande sätt coachar vd:arna i olika frågor och rycker in i praktisk handling. Att de är just ideella uppdrag väcker två ytterligare perspektiv och kontakter visar det sig. Något jag verkligen kan rekommendera som söker nytt. Som jag skrivit om.

Men så ibland passar ett hejdå. Efter 12-18 månader i två bolag kan bara konstatera att relationen inte utvecklas som jag planerat. Som bolag växer dessa två på riktigt bra och mår prima. Bägge bolagen har utan tvekan framtiden för sig. De är på många sätt i intressanta nischer. Men det har inte vuxit till ett aktivt samarbete. Och precis som jag tackar nej till bolag som saknar potential för samarbete, måste jag också säga hejdå, när ambitionerna inte infrias. Det är förstås inte en parts fel, utan det ger mig också tillfälle att vara självkritisk. Vi har haft flera diskussioner men hittar ändå inte rätt. Bolagen jag tänker på är Lysa och Bright Sunday. Som på flera sätt är starka stjärnor, men när vi efter 18 respektive 12 månader fortfarande inte hittat ett konkret samarbete, då är det dags för mig att tänka nytt och tänka vidare. Utan att vara varken sentimental och nostalgisk.

Jag vill bara delägare i bolag när jag också kan ha en aktiv relation. En aktiv relation? Ja, investerare talar gärna om pengar, men jag vill ”räkna upp fler krav” och tänker jag på; kompetensnätverk eller samverkar. Är det viktigt? För mig är det avgörande. Jag är ingen torr investerare, utan vill vara en aktiv engagerad ägare. Sådan är jag.

Här mina 4 delar i ett delägarskap, som alla inte varje vecka måste vara 100 procentiga men ambitionen behöver finnas där:

Pengar är den minsta gemensamma nämnaren mellan aktieägare, kan vi tycka. Men jag håller inte med. Här finns så mycket mer. Pengar motsvarar i min värld endast hårda fakta. Som teknik, uppfinningar, kod eller maskineri. Att stanna där är i mina ögon torrsim. Lägg till att pengar idag är busenkla att låna till låg ränta. Nej, det bolag som bara frågar efter pengar har i mitt tycke missat ganska mycket. I en verksamhet finns det ju så många andra delar som avgör framgången så enormt mycket mer:

Kompetens – det bolag som medger att de behöver mer kompetens, vill något extra. De är öppna för nya tankar och perspektiv. Då blir jag nyfiken. Då kan jag även ge mer som person och delägare. Där jag hittills är mest nöjd för 2019 – har vi tillsamman verkligen hittat en dialog kring kunder, medarbetare, rekryter, konkurrenter, debatten, investerare… Dialogen för vi i styrelsen, direkt med vd:ar, ägare, analyser, möten, föreläsningar… Det ser lite olika ut.

Nätverk – att ett bolag som söker mer än deras egen telefonbok förmår, är också en signal att på allvar. De kan söka för dem nya nyckelpersoner, relationer, organisationer och källor. Där jag är mest nöjd 2019; har jag även bidragit med upparbetade personliga möten, diskussioner och utbyten. Då blir det ömsesidigt spännande. De är också en häftigt kreativ process. För en lösning eller ett svar kan se helt annorlunda ut i en annan persons nätverk.

Samarbete – är kanske det häftigaste av delägarskapet ändå. När ambitioner möts och blir handling så sprakar det till på allvar. Då kan de där pengarna, kompetensen och nätverket stråla samman. Här har 2019 inneburit flera vassa samarbeten: Där vi tillsammans hittar och löser frågor, och upptäcker hur vi nära delar perspektiv, värderingar och mål. Då kan jag bidra på riktigt. Och jag lär mig själv också mycket, vilket för mig personligen är inte minst viktigt.

Ungefär så är planen för hur jag vill fortsätta; bidra, fråga, ställa krav och svara i de bolag där jag är aktiv ägare.

Andra kan välja att köpa aktier för att sedan sitta tyst, stilla och hoppas, har missat något väsentligt, menar jag. Särskilt i små nya bolag kan mycket hända, både uppåt och nedåt. Därför är en nära relation och nära samarbete särskilt viktigt i onoterade bolag, tänker jag. Först då kan delägandet bli ett deltagande, på riktigt. Så som jag vill!

Hur äger du?/claes hemberg

2 kommentarer

  1. Tommy Thorsson säger:

    Hej Claes,
    tack för synpunkter hur du tänker om en investering i bolag som du engagerar dej i, och håller ned att en liten bit av hjärtat skall finnas med….lite kanske av olika anledningar.
    För oss vanliga dödliga småsparare är det i stort sett omöjligt. Har gjort lite försök till kontakter och kommunikation med ett antal bolag men får ofta en artig kommentar eller…Vi har stängt böckerna för den fonden etc
    Vi är inte Claes, vi är inte Leif GW….
    De bryr sej inte. Möjligtvis om man köper ett stort antal aktier, men oftast stora investeringar, men här förespeglat mej att så göra.
    Gick min första aktiekurs i början på åttiotalet så här en hygglig depå, plus sålt ett hus vid havet så någon krona över.
    Man kan inte diskutera med banker nu för tiden. De vill bara sälja sina egna fonder när investeringar är på tal.

    Det finns säkert många som jag därute.
    Själv är jag en gammal sjökapten som haft sin egen lilla surveyfirma men nu pensionerad efter olycka ombord.
    Min hobby är just…Investeringar, för att jag tycker det är spännande. Men det fattas en liten bit, den du beskriver !!
    Tack för ordet

    Med vänlig hälsning
    Tommy Thorsson
    Numera Brösarp på Österlen

    • Claes Hemberg säger:

      Tommy,
      utbudet av bolag är ju ändå begränsat måste jag medge. De som verkligen är något att ha vill ha in gärna stora portar. Samtidigt vill de ha in kompetens, nätverk mm, som jag skriver. De bolag som vänder sig till privatpersoner, gör det dessvärre ofta som sista anhalt. Dem vill jag därför gärna varna för. Får ett bolag inte proffsiga ägare så kanske det beror på något är i grunden fel, dumt eller dåligt. Då vänder de sig till ”vanliga privatpersoner”…
      Det blir något av ett moment 22.
      Samtidigt kan ju vanliga privatpersoner investera via vänner, bekanta och egna nätverk. Det blir kanske inte några kända rubrikbolag med stjärnstatus. Men ändå en möjlighet. Å andra sidan vill jag gärna varna för att också investera med den absolut närmaste kretsen – familjen. För där blir vi återigen lätt hemmablinda.
      Det slår mig att jag just i Skåne sprungit på nätverk med investerare. Om du vill kan jag lyssna lite med dem.
      Liksom: Brösarp backar finns också i begränsad mängd.
      /claes

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *