Nu är Indien förbi rivalen Kina både i befolkning och tillväxt. Deras roll i världsekonomin kan däremot dröja. Deras roll i världsekonomin är bara hälften av Kina. Än så länge.

Vad som slog mig på plats i Indien var snittåldern. 27 år. Det syntes direkt på gatan, där stämningen mest liknande en sprudlande ungdomsklubb. Vi i Europa är nära dubbelt så gamla. Men ålder är tack och lov inte allt.

Varför lever så många människor i Kina och Indien? Den så glasklar frågan fick jag från en skolklass med ettor. Vår diskussion rörde snart i mat, vatten och värme. Floderna Mekong och Huang Ho var starten till tre skördar per år i årtusenden.  Ja, tillväxten var i fokus redan då.

Att Indien nu växer om i befolkning och tillväxt är historia. Att vara störst på pappret räcker däremot inte. Ska Indien växa ekonomiskt krävs antagligen långt mer skatter, styrning och strukturella förändringar. Det som vi i Sverige tränat på sedan många hundra år.

Titta på Indiens tillväxt senaste årtiondena. Stabilt kring 6%. ”Så blir det när du tar en bonde och ger honom en symaskin”, sa mig förvaltare Krishan från Chennai. Och där är frågan tydlig.

För oss svenskar finns en nyckelfråga: Hur växlar Indien upp, till mer industriell tillväxt? För det är först när Indien blir en industrination som svenska bolag kan exportera mer påtagligt.

I år har Indien ha parlamentsval. Om det markerar nya ambitioner eller gamla återvändsgränder blir spännande att följa.

Kina mer långsiktiga

Titta bara på hur Kinas ledning mer målmedvetet styrt mot industrialisering. Sedan 70-talet. De har subventionerat olika branscher, infrastruktur och städer. De har byggt järnvägar och vägar av världshistoriska mått. El-fordon fick stöd redan 2008. Fordon som nu exporteras till bland annat Indien.

Så bromsar väst in i framtiden. Hellre vara vän med gammal industri än bejaka det nya tycks vara receptet. För den sanna långsiktigheten tycks falla mellan stolarna när västvärldens politiker bara sitter fyra år i taget. Då lägg de all kraft på kriminella och bensinpriset. Istället för de verkligen nycklarna: utbildning och tillväxt. Kanske är det schweizisk politik, med ständig koalitionsregering med bredare underlag som är vägen?

Ja, ekonomi och politik borde vi kanske diskutera mer tillsammans. För naturligtvis borde vi diskutera politiska system, yttrandefrihet, censur, id-kontroller och inlåsta svenska författaren Gul Minhai.

En mer modern människosyn från världens största ekonomiska motor i Peking skulle säkert gynna en mer mänsklig debatt världen runt. I vår kyligt polariserad värld. Om Indien kan bidra här återstår att se. Jag håller tummarna.

/claes hemberg