Då och då kraschar folkaktier. Genom åren har Kreuger, Fermenta, Ericsson, Fingerprint och nu SBB stupat. Att just folkliga aktier kraschar har tyvärr ett samband. För både folk och pengar dras till vidlyftiga drömmar. Så vem är den skyldige? Och vad är alternativet.
Bubblor på börsen är tyvärr naturliga. Utan folkligt stöd blir det sällan någon bubbla. Det är tvärtom dessa två tillsammans som är kardanaxeln i denna giftiga tandem.
Det är ju först med folkligt stöd som intresset hettar till både bland analytiker, rådgivare, investerare och även medier. Det är så pianot börjar spela för sig självt. Folkvisan på pianot blir snart en högljud hymn. Folkdjuren samlas, bubblan skenar och få är kritiska förrän det är för sent.
+ Sociala medier
Lägg till att vi idag har sociala medier. Med magnifik spridning och noll ansvar. Och så har vi haft många år med gratispengar. Det borde vara bästa möjliga myllan för bubblor.
Vem är den skyldige?
Det är då lätt att bli arg på karismatiska ledare som kört i diket och gjort de många besvikna. Men det är inte alltid affärsgeniet som insiktsfullt lurar omvärlden menar jag. Han eller hon kan var nog så upptagen av cirkusens epicentrum.
Istället är det geniet och hens rådgivare vi måste ifrågasätta. De som väljer orden, löftena och ambitionerna. Att SBB köpt allt i sin väg, lånat ständigt mer och hela tiden hävdade ”med låga risker”.
Kritiker blundar
Här glömmer ”alla” kritiker att värdet på fastigheterna sätts av bolaget självt. Inte direkt, men via värderingsmän, som bolaget själva väljer. Genomruttet blir eftersmaken. Här borde krävas ihärdigt granskade och godkända värderingsmän. Nä, de insatta förstår. Det är folket som får betala.
Tyvärr har dessa rådgivare och värderingsmän ingen som helst personlig risk i affären. De tar ju betalt per timme. Och har bara skäl att blåsa upp och blåsa på.
Påfallande få analytiker och personliga rådgivare står verkligen på folkets sida och analyserar mer kritiskt. För allt har ju gått så bra. Hopen övertygar. Och den som säger sälj får ofta rapp och nedgörande kritik. Inte minst i sociala medier florerar hot och hån.
Ruttna bankråd
Och bankrådgivare som tar betalt för att vara just bank, ger ändå sällan råd. Många vill uttryckligen inte ge breda råd ”av legala skäl”. Rädda för att bli stämda. Ruttet igen.
Så kraschar aktiemagneter. För att drömmar och pengar skenar iväg. Och det är oerhört svårt att bromsa ett självspelande piano, så länge ”oberoende rådgivare” tjänar storkovan på att bara spela med. Och moral är ett ord som inte nämns i avtalen…
Slutsatsen är enkel: folk ska inte ha aktier, utan en billiga aktiefond. Den gula kurvan i grafen…
/claes hemberg
ps. Naturligtvis har folk ansvar för sina pengar. Men kraschen vilar ändå på andra.
Mitt i prick! Trist att de som inte vet så mycket är de som betalar en del av kalaset.
//T
Det är nog ”huvet på spiken” när du skriver att folk ska ha en billig aktiefond. Det är bara det att få krydda till det med någon, några aktieposter också gör det än mer spännande. Tänk att få lyckas och känna sig lite smartare än ”de som kan”.
Krydda på 1% då…
Det är lätt att skylla på sociala medier. Men gemensamt för SBB, Embracer m.fl. är att analytikerkonsensus var översvallande positivt. Riktkurser visar ofta på 50-100% uppsida på lite sikt. I Embracers fall har 11 av 14 analytiker fortfarande köp, ännu fler innan senaste dippen.
SBB höjde Aktiespararnas populäraste pod till skyarna och tackade flera gånger för sin goda avkastning. Den kallades också en trygg investering. Det vill man dock inte kännas vid längre utan poddar istället om varför småspararna flockas till dessa aktier. Ja, varför? I princip alla fastighetsfonder skyltade med SBB bland innehaven. Spiltans årsredovisning nämnde specifikt SBB-innehavet man fått via en försäljning.
Där har vi frågorna som är bättre att ställa. Visst, vuxna människor får ta vilka risker de vill. Men jag tycker det är fegt av analytikerna att uppvisa sådan selektiv minnesförlust. Finansbloggarna är överlag ärligare och står för sina åsikter.
Jonas B,
”selektiv minnesförlust” var talande ordval. Kruxet för vindkänsliga analytiker är att ”sälj-analyser” ofta får massiv kritik av ägare. Som att folk inte tål ifrågasättande. Det gör att analytiker heller skriver neutral. När de faktiskt menar sälj. Så nog har även analytiker ett ansvar i frågan.
På tal om vuxna människor – så kan vi alltid hoppas på det. Men gång på gång så inser vi att konsumententen hamnar sist i ledet både vad gäller fakta, kompetens och handlingsutrymme. Så nog kan ett aktie-körkort behövas. /c