Att försöka sänka bopriser med lägre krav kan bli en farlig flört med alla unga. Det kan snarare höja priser, höja risker och bara gynna bolånebankerna. För bolånarnas bästa finns betydligt bättre val som är både enklare och mindre farliga.
Unga har svårt att köpa bostad. Det är för dyrt. Orsaken är flera systemfel över flera årtionden. Det går inte att fixa med ett pennstreck. Vi behöver lotsa de unga till några hemläxor och även ställa krav på samhället (nedan).
Nu vill plötsligt landets största bo-utlånare pröva ett snabb-fix. Swedbank vill rucka på 15%-kravet på insats. Det är deras ordförande Göran Persson som säger: ”Vi vill gärna se en diskussion om kontantinsatsen”.
Det kan låta snällt. Men bara ordvalet att de 15% är ett ”krav” är väldigt missledande. De 15% är ett skydd. För att skydda konsumenten, när priserna eller räntorna svänger till. Särskilt unga förstagångsköpare.
Att släppa på 15%-skyddet innebär sannolikt bara att unga får en kort öppning på bostadsmarknaden. Sedan tar priset ett snabbt steg uppåt för just ettor. För så fungerar än marknad. Och de unga är snart i kläm igen, med ännu dyrare kvm. De enda vinnarna av stigande priser är istället bolånebankerna, särskilt landet största bolånebank; Swedbank.
Nej, att unga inte har råd att köpa bostad beror inte på regler. Utan på historiskt galopperande priser på bostäder (bilden längst upp). Och att lönerna under samma period inte alls snarare skrittat under samma period.
Alltså är det lönerna som måste upp? Nja, i ett mer totalitärt land så kanske det hade fungerat. Men här måste vi istället spela med marknadskrafterna:
DIREKT – som du kan göra själv
- Flytta längre ut från centrum. Och du får fler kvm. Vi kan betala med längre resväg till jobbet. När allt fler jobbar hemma borde det locka. Jag har gjort det. Hade ett tag 3 mil cykel till jobbet.
- Köp inte så stort. Eftersom varje kvm är dyr. Jag har gjort det. Vi hade 29 kvm i 6 år.
- Sambo: för det är kul och att du får större lönepott att belåna. Så hade jag råd.
- Pruta på boräntan. Sänk priset från listpriset 2,0 till snitträntan 1,40%-enheter. Det är minus 30%. Eller i snitt 12 000 kr per år. Det kan ge extra handlingsutrymme. Jag har gjort det.
- Låna lite av äldre släktingar. Det naturligtvis inget som alla kan göra, men värt att ödmjukt pröva. Jag har gjort det.
PÅ SIKT – statens ansvar
- Fler hyresrätter till unga. Det är det självklara första steget i bo-livet.
- Hjälp unga att bo-spara. Med lägre bo-spar-skatt. Så skulle fler försöka och fler skulle får råd.
- Bygg fler ettor. Bara så kan priserna att pressas ned. Särskilt viktigt eftersom det är just första köpet som är svårast. Alla äldre har sedan sin gamla bostad som studsmatta till nästa större nivå.
- Ta bort ränteavdraget. Idag gynnas de som lånar mest, med skatteavdrag. Ta bort ränteavdraget och priserna skulle falla tillbaka lite. Vilket särskilt gynnar alla unga.
–
Senaste årtiondena är priserna upp flera hundra procent. Men det är ingen naturlag. Utan priserna varierar. Och det behöver vi tåla. Därför behöver vi ett 15%-skydd.
Personligen la jag till ytterligare ett skydd. Bostaden ska inte kosta mer än 20% av det månatliga utgifterna. Snittet för svenskarna är närmare 30%.
Bankerna tänker annorlunda. För bolån är deras största kassaapparat. Det gör att höga bolån lätt kan bli ett cyniskt spel. Lägg till kunderna är mest blint lojala. Många stannar hos samma bank i årtionden. Istället för att byta ned räntan var tredje år… Men det säger förstås inte bankjättarna. Istället talar nu landets största bank om att minska skyddet för unga genom att minska insatsen.
Det låter närmast som ett politiskt utspel. Lite överraskande ändå, eftersom han som finansminister sa ”Den som är satt i skuld är inte fri”…
Vilka förändringar vill du se på bolånemarknaden?/Claes Hemberg
Det stora problemet är väl som alltid bristen på bostäder där folk vill bo. Bor i Oslo där priserna skenat totalt från att jag flyttade hit 2015. Det byggs i stort sett bara lägenheter i prisklass model högre och under de sista åren har också byggandet stannat av. Delvis för att kommunen är för trög med att regulera för nya bostadsområden/ombyggnationer av kontor/industriområden. I och med moderna krav för buller osv finns heller inte alltid möjligheten att bruksändra till bostäder trots att största delen av samma byggnad är bostäder idag och folk gladeligen skulle bo där.
Dessa problemen finns väl också i Sverige (gissar jag på) och här bör man ju kanske se över regelverket om existerande bebyggelse skal ha samma krav som nya byggnader för bostäder.
När det kommer till sparande:
Här i Norge har man ju BSU ordningen där unga upp till 34 år kan spara till en ränta runt 3-3,5% med max 25000kr per år och en max gräns på 300 000kr (tror jag det är). Det ger i sin tur ett skatteavdrag på 5000kr per år om du fyller på med dessa 25000kr om året. Efter att första kontot är fyllt kan man fortfarande spara till samma ränta fram till man fyller 34 men utan skatteavdraget. Det har inte direkt hjälpt till med att få ner bostadspriserna, som skenar totalt, men är man ett par som har fyllt 2 såna konton finns ju oftast förutsättningen att i allafall än så länge kunna köpa sig en bostad i storstadsområden innan man är 35-40.
Fastighetsbolagen har också infört lösningar med vad man kallar ”leie til eie” där några opererar med att du först hyr bostaden ett visst antal år och därefter har möjligheten att köpa den med prisväxten från det du flyttade in fram till köpsdatum som egenkapital. Jag har inte satt mig in i hur det fungerar exakt och det kanske finns liknande lösningar hemma i Sverige men det har iaf kommit en del kreativa lösningar här borta.
En annan tanke jag själv sitter med, som kanske hjälper på längre sikt, är ju att privatekonomi och sparande absolut borde tas in som ett större undervisningstema i samhällskunnskap från relativt tidig ålder. Då förutsättningar för att lära sig detta hemifrån är så otroligt varierande är det enligt min mening en samhällsnytta att barn och unga lär sig detta via undervisningssystemet. Men vem skal undervisa lärarna i ämnet först….
Henrik, spännande spaningar från Oslo. Tack.
Ditt påpekande att det byggs för dyrt är en bild jag också fått efter att ha talat med byggbranschen. Och att det pågår en förändring. Nya regler kring hyresrätter har hjälp till. Men också att tillgången till mark har ökat. Jag ska lyssna runt mer i frågan.
När det gäller norska ungas bo-spar så kan det absolut vara en förebild. Det tycks ha landat väl i Norge.
Leie till eie – är något jag hör även här i Sverige. Uppenbarligen ligger norrmännen ett steg före oss.
Absolut mer ekonomi i skolbänken. Det är en allmänbildning som allt för många pratar om. Och lärarna saknar grunden där. Så är det. Någon borde skriva en skolbok för lärare. Och även myndigheter. Det är påfallande svagt intresse för konsumenternas utsatthet i ekonomiska frågor!/c
/c