Lågkonjunkturen som står vid dörren kan snabbt övergå till något betydligt mer besvärligt. I Europa kokar fyra härdar. Samtidigt som ekonomiska jättar som Kina och USA pressar på ett allt mer inklämt Europa. Det är min bild efter att ha pratat med europeiska politiker och politiska experter.Många har hoppats på en lugn lågkonjunktur, en jämn inbromsning, men nu finns tydliga signaler, särskilt från europeiska krishärdar att allvaret snabbt kan skruvas upp. Även om Sverige senaste åren stått emot den svagare utvecklingen i Europa så kan det nu bli tuffare. För Europa kan få lågkonjunkturen att övergå till en djupare ekonomisk kris, som drar med sig många fler marknader.

Lågkonjunkturen i Europa pratade vi om i SVD ekonomistudion.

Skakigt Tyskland. Merkel lämnar rodret och det blir en oerhört tuff uppgift för efterföljaren att hålla ihop landet och kontinenten. Särskilt när nu svårare kriser seglar upp, extrempartier tar mer plats och samtidigt stundar EU-valet nästa år. Att tyska folket ska ställa upp och betala för ytterligare en europeisk kris, lär denna gång vara nära omöjligt.

Britanien lämnar. Britterna inte bara lämnar unionen och sätter sig själva och grannar i ekonomisk osäkerhet, dessutom har de satt sig själva i en politisk kris, där ministrar avgår på löpande band och låsningarna kan hindra samverkan och robusta lösningar flera år framöver.

Italiens bankkris. Extrempartier leder landet med fagra löften och dubbel bokföring. Samtidigt har landets banker växande problem. Om grekerna var på gränsen för vad Europa tålde så kan italienarna snart ge obetalda skulder nya dimensioner.

Europa splittrat. Extremhögern som skapat ett nytt Öst- och Västeuropa med starka antidemokratiska krafter i exempelvis Ungern och Polen. Lägg till utbrytare som vill splittra länder i exempelvis Spanien. Att skapa ett europeiskt arbete ter sig allt mer svårt.

EU-valet 2019. Extrempartier som vill splittra unionen väntas ta stor plats i vårens debatt. Samtidigt har unionen historiskt stora interna problem och hinder.

Naturligtvis finns även positiva och optimistiska krafter i Europa. Frankrikes president Macron är en sådan. Men han är ung och oprövad jämte de djupt rotade konflikter som nu bubblar upp. Särskilt som så många i de andra europeiska ryggraden; Storbritannien, Tyskland och Italien är satta på undantag. Europa hade behövt en Merkel tio år till.

/c