Europas nya ekonomiboss, Christine Lagarde, är om någon ”en garde” (fra. beredd) inför i nästa kris. Under tiden lär hon pressa svenska räntan och locka svenska politiker till nya långa investeringar.

Christine Lagarde blir nu den som ska förklara och bestämma räntan i Europa och därmed i stora mått även vår egen. För nu blir hon chef över europeiska centralbanken ECB i Frankfurt. Vi känner igen henne som chef för IMF, internationella valutabanken, där de styr och räddar länder i kris världen över. Med andra ord kan hon såväl politik som ekonomi.

Nu lär Lagarde bli den som tar nästa steg att sänka räntor i Europa och dessutom föreslå investeringar för att få fart på ekonomin. En sådan ”Marschallhjälp” kan vara vägen för att lyfta Europas ambitioner och ekonomi, när rader av länder fastnat i låga räntor.

Offensiv Lagarde-politik kommer även nå Sverige närmaste åren. När våra politiker varit mer avvaktande. Att då satsa på framtidsfrågor som energi, klimat, utbildning, forskning, boende och järnväg är precis så långsiktiga frågor som behövs, både i debatten och i plånboken.

Visst har vi kvar vår egen Stefan Ingves som riksbankschef. Men Christine Lagardes ord och handlingar blir om inte lag, åtminstone tydliga instruktioner. Det är svårt för Sverige att trava i annat tempo eller riktning när Europa är vår stora marknad.

Som IMF-chef har Lagarde inte bara agerat brandkår utan dessutom på allvar infört nya ord i den ekonomiska debatten som; klimat, jämställdhet och korruption. Det var en revolution då, men självklart idag. Att dessa perspektiv påverkar vår gemensamma ekonomiska framtid tvekar få över nu förtiden. Ord som är minst sagt aktuella även i EU.

Christine Lagarde är dessutom erkänd för att fokusera på nytta och människor, före byråkrati och fyrkantiga siffror. Hon jobbar med den stora bilden. Lägg till att hon dessutom fått en ny medspelare i nya presidenten för EU-kommissionen i tyskan Ursula von der Leyen.

Hennes icke-bankiga sätt har Lagarde med sig sedan länge. Hon är i grunden nämligen något helt annat än bankmänniska. Hon är skolad jurist och inte alls nationalekonom som annars är grundreceptet för biljett till dessa korridorer. Naturligtvis har bankfolk varit misstänksamma. Men Lagarde har uppenbarligen även öppnat för nya perspektiv och tankesätt.

Karaktär är något som Lagarde får en hel del beröm för. När hon halkade med sin bil på Paris flygplats och bröt två revben, var hon den som övertygade läkarna om att genast flyga vidare på ”viktiga möten”. Sådan här hon. Målen är viktigare än vägen dit, säger kollegorna.

Lagarde har också infört en ny mer professionell kultur på IMF och därmed även i bankvärlden. De jobbar idag mindre politiskt och dessutom mindre byråkratiskt. Hon har infört mer samverkan och diskussion istället för hierarkier. Hon har infört mobiltelefonfria arbetsmöten. För att fokusera mer på resultat…

Har hon då inga lik i garderoben? Kritiken som pyser fram gäller räddningsinsatser kring länder som Argentina. Men vad hade IMF för val? Få kritiker har andra konkreta råd att komma med.

Ingen vet om Lagarde är ”en garde” (beredd på franska). Men som IMF-chef har ju just detta varit själva jobbet. Så om kriser har en förmåga att överraska oss så borde Lagarde ha en förmåga att tänka och arbeta utanför lådan, som det så fint heter. Och det lär bli aktuellt. Kanske tidigare än hon anar.

/claes hemberg