Trots hundra år av framsteg inom hälsa, teknik, transporter… fullkomligen rasar västvärldens förmåga att förnya och förbättra. Måttet är produktivitet eller effekt. Och nu pratar vi insiktsfullt som aldrig förr robotar, ai, digitalisering mm. Men ett två ord som är drivmedlet här glömmer vi ofta…Det är inte bara kunskaper, teknik, uppfinningar och kommunikation som enträget lyft människans livsförhållanden.
Historiker talar gärna råvarornas roll. Hur vi på 1700-talet använde järn och kol i stor skala och byggde mänsklighetens första maskinpark. Vi brukar tala om det som industrialisering. Men vi borde säga maskin-isering som först stavades ångamaskiner.
1900-talet fick maskinerna sin explosiva krafter. Naturligtvis tänker jag på oljan. Den startade bilens århundrade, och nya maskiner i industrin, båtar, lastbilar och flygplan… Plötsligt var energin både billig och lätt att flytta.
Men funkar inte råvarorna längre som turbo i ekonomin .Västvärlden är uppenbart stressade. För vår förmåga att förädla, effektivisera och öka produktiviteten har definitivt avtagit. Sedan 1950-talets 5-6% har den rasat till dagens nivå under 1%. Det räcker tydligen inte med uppfinningar, pengar eller vilja…
Nu demonstrerar bilarbetare i USA första gången på länge. Mitt i en högkonjunktur. Och stora uppsägningar sker i gamla stela industrier som konsumentbolag, bank och bilindustrin…
För nu är det inte längre råa råvaror som står för överväxeln. Utan nya idéer. När vi människor konsumerar allt mer tjänster, är det idéer som blivit vår råvara framför andra. Men nya idéer är under hot. De är inte alltid välkomna. För de behöver ett systerord för att fungera; öppenhet.
Kanske kan elen och elmotorn bli detta århundradets stora genombrott, hoppas allt fler. Parallellt med datorns och telekommunikationen superkrafter i elen central i den nu pågående fjärde industriella revolutionen – eller maskin-iseringen. Men detta kliv tycks bromsas upp. Det är inte helt välkommet.
De ledande debattörerna (centralbanker) fokuserar däremot på något helt annat – de fallande prisökningarna (inflation). Törs de inte tala om elefanten i rummet – effekten av vårt arbete? Varför ska priserna stiga? Är inte effekten ett viktigare mått? Det vore en intressant och viktig samhällsdebatt.
Politiker i sin tur debatterar mest handelshinder, tullar, murar, nationalism, våld, stoppa emigranter, hissa flaggor. Det är ju knappast för många intryck från omvärlden som är problemet. Snarare tvärt om. Att vi är för inskränkta och inlåsta. Fast i gårdagens idéer. Ökad effekt stavas idag oftast innovation.
Förädlingen och produktiviteten är inte död. Den sker idag mest i Asien. Kinas tekniklyft är det största språng världen någonsin sett. De bygger hamnar, betalsystem och techjättar som aldrig förr. Men även där är brist på öppenhet central, och märks i allt från fängslade författare till övervakning. Deras hårdföra politiker och nationalistiska ordalag påminner de plötsligt om flera högljudda politiker i väst.
Och där sluts en viktig cirkel. När vi behöver mer öppenhet för just nya tankar och förändring, så sluter sig många dörrar och utbyten.
Vi kan visst odla nya tankar i skola, högre utbildningar, forskning, nya bolag och mer utbyte, debatt, diskussion och uppfinningar. Men det räcker inte. Det handlar inte bara om hälsa och ekonomi, utan även jättefrågor som klimatet, demokrati och internationella konflikter.
Ett land kan inte längre ensamt lösa sina egna utmaningar. För att idéerna ska växa måste även öppenheten fungera.
Allt går inte att koka ned till ”effekt”. Vår gemensamma effekt är ett mått som säger något vad som krävs. Förändring. Med skillnaden att förändringen går inte att lösa lokalt i Silicon Valley, Tokyo eller Gnosjö. Utan det krävs uppriktig nyfikenhet på nya och även andras idéer och dess effekt. Tänk ett Förenta nationerna som även talar om teknik, innovation och effekt…
Hur mäter du effekt? /claes hemberg