Hem » Dela är en omogen affär

Dela är en omogen affär

Nordborna är ovanligt duktiga på att ”dela ting”. Men att dela saker kommersiellt är svårare än jag räknat med. För det saknas klara spelregler. Här finns en mycket att göra… Det är min eftersmak efter debatten om delnings-ekonomi på Sup46.

Att dela grejer har vi gjort sedan årtusenden. Vi kan tänka oss hästar, liar och även ekor… Sedan växte städer och professionell handelskrån och affärer. Nu kan märks att ”att dela” komma tillbaka in i värmen. Det hoppas inte minst ett gäng företagare, jag mötte häromdagen på scenen Sup46, där jag fick tillfälle att intervjua dem inför publik.

Kanske blir boende kollektiv populärt igen. Men nu inte med hippies, utan hipsters. För långt ifrån alla unga har inte råd med att äga, tänker jag. Men får andra förslag:

”Nästa nivå kanske blir delat ägande av produkter istället för enstaka uthyrningar. Det är smart för det du använder regelbundet såsom båtar, hobbyprylar och trädgårdsmaskiner.” Det menar Johannes Dahlberg, grundaren bakom ihopa.

Det första som slår mig är ändå att det saknas en gemensam bild av den så kallade ”delnings-ekonomin”. Många hippa exempel finns det, men ingen riktig rörelse med tydliga former och regler. Kanske beror det på att anhängarna är så olika. Några delar grejor för att rädda miljön och andra för plånboken. Några gör det  lathet eller bekvämlighet. Just därför är det svårt att tala om en delningsekonomi, utan istället många små grupperingar.

Mätbart?

Min huvudfråga gäller mätbara resultat. Annars kommer ju få vilja hänga på. Hur mäts framgång i delningsekonomin, undrar jag? Är det antalet delade varor och tjänster. Eller kanske är det omsättning i kronor. Eller är det kanske lojalitet?

Här ger olika deltagare väldigt olika bilder. Omsättning, andel av befolkningen och vinst nämns. Men måtten känns ganska gamla om vi ska tala om ett nytt sätt att göra affärer. Mest minns jag istället att deltagarna var såpass oeniga. Hur ska de bli en bransch om inte kärntrupperna kan enas?

En deltagande bank är är mest tydliga vad gäller resultat av delningar. Och svaret är kanske mest häpnadsväckande, för det handlar inte om pengar.
”Vi ser gratis delningar som ett sätt att öka lojalitet, vilket är guld värt. Vi kan ge bort tjänster gratis, bara för att bygga närmare band med våra kunder.”, säger Anton Fjällström som arbetar med innovation inom Nordea.

Ett begrepp?

Lägg till att begreppet delningen är flytande. Några kallar ”hyra bil” för att dela. Eller låna elscooterna på gatan för att dela. Andra tycker att det måste vara gratis eller bara mellan privatpersoner. Hyra lägenhet kanske började som delning, men är idag är Airbnb världens största hotellkedja mer av en plattform, säger kritikerna.

Jag håller inte med. Det spelar måste väl mindre roll vad de kallas eller var råmärkena går. Om begreppen är viktigaste tror jag de skjuter sig i foten. Hellre att folk använder alla former av delningar och diskuterar fram några standarder, så de kan växa, tillsammans och åtskilda. Hur som helst. Enhetlig prissättning, försäkringar mm kommer i steg två.

En standard?

För lånar jag bostad, bil eller båt så behöver jag någon form av standard för att inte fastna i administration. Utan kan lita på att båten flyter eller bilens däck är pumpade. Därför behövs standarder för alla delningar. Annars fungerar det inte. Och klarar branschen detta själv. Hittills inte.

Särskilt om vi lyssnar till hållbarhetscoachen Belinda Hellberg på Bechange som också deltar i samtalet på scenen.
”Vanligt folk vittnar idag om många olika slags stress i dagens konsumtion. Många frågor blir lösta om individen lite mer kritiskt granskar sin egen livsstil. Det handlar om att göra val. Och stå för dem”.

Kanske är det ändå vi i Norden som utvecklar tjänsterna vidare, hoppas kvällens deltagare. För vi i Norden är mer intresserade än många andra, visar det sig i just ”att dela”.
”Att vi i Norden är såpass intresserade av att dela, beror nog på att vi har stor tilltro till samhället i sin helhet. Dessutom gillar vi teknik, som gör det enklare”, säger dansken Brian Tange på Hamsto, vars delningtjänst delar förråd mellan de som har förråd och de som behöver…

//claes hemberg

2 kommentarer

  1. ”Return on social investment” SROI – är det mätverktyget som jag är mest intresserad av att använda för att ge värdering av den kollaborativa ekonomin.

    Norden har ett försprång i ett avseende och det är att här är förtroendet mellan stat/stad och medborgare rekordhögt och den sociala sektorns utvecklingspotential är därför superspännande. Alternativet till Silicon Valley sharing-startups kan mycket väl vara städer, kommuner landstings-drivna verktyg, då får vi den demokratiska aspekten med från start också.

    • Claes Hemberg säger:

      Jonathan, bra bidrag. Har du någon länk till något bra skrivet om SROI, så bidra gärna med den också. /c

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *