Bristen på vår nya råvara datachip eller halvledare kan chocka världsekonomin. Bristen slår brett. Lägg till att centralbanker och politiker inte kan stimulera fram fler chip. Det gör att ekonomin kan bromsa förvånansvärt tvärt. Geopolitiskt kan chipen dessutom bli en svår fråga.
Vår senaste stora råvarukris var oljekrisen för 50 år sedan. Världens tillväxt för den pendlat kring starka 4-7%. Den plötsliga oljekrisen tvingade sedan abrupt ned tillväxten till noll två gånger under det kommande årtiondet. Så hårt kan bristen på en råvara slå mot ekonomin. Ja, för här finns ingen bot i snabba stimulanser, utan en råvara måste produceras.
Ekonomisk ryggrad
Idag är vår tids stora råvara istället datachip. De är den stora maskinen i våra dataålder. Den finns i överallt. De går inte minska efterfrågan som vi gjorde under 70-talet med mer isolerade hus. Här växer istället efterfrågan kraftigt. I allt från kylskåp till forskning och tung industrin. Inte för inte stannade Volvo sin lastbilsfabrik i två dyra veckor mitt i en högkonjunktur. På samma sätt kan sena chip-leveranser snabbt stoppa stora delar av världsekonomin.
12 mdr chip i en mobil
Startskottet till den nu plötsliga efterfrågan är utan tvekan pandemin. Det goda var klivet 5 år framåt i digitaliseringen. Den redan ansträngda efterfrågan blev däremot akut. Se bara hur årets nyaste mobiltelefon från Apple innehåller var och en 12 miljarder chip. Och antalet chip i vår teknik ökar snabbt, eller är upp 40 procent jämfört med förra Iphone-modellen. Därför är det svårt för chip-fabrikerna att springa ikapp.
Bilar snart mest chip
Den växande efterfrågan gör att allt större pengar jagar och köper datachip. Idag kostar alla chip i en vanlig bil motsvarande 18% av slutpriset. Om tio år väntas den siffran närma sig nå 45%. Halva bildens pris är chip-kostnader.
Västvärldens stora miss
Västvärlden har samtidigt varit naiva och inte alltid värderat chipen för den roll de kommit att ta. Tidigt utvecklades chip med fokus på lägre pris och mindre storlek på chipen. Prestandan har dubblats var 24:e månad sedan årtionden tillbaka. Detta gjorde att många i väst menade att denna form av massproduktion passar i Asien. Så är det också idag då de stora tillverkarna finns i Taiwan, Sydkorea och Singapore.
Dyr och tidsödande
Men att tillverka chip har vuxit till något som allt annat än lågpris. Att starta en ny fabrik kostar i storleksordningen 100-140 mdr kronor. Kort sagt har bara några av världen största bolag den förmågan. Den minsta lilla delen i vår datateknik har blivit den avancerade produkten som går att tillverka. Lågpris-signaturen ”Made in Taiwan” har så blivit märket för världens viktigaste råvara.
Lägg till att få klarar att växla upp produktionen. Världens största producenter TSMC i Taiwan planerar nu att öppna en chip-fabrik i amerikanska Arizona. Men den är tyvärr startklar först 2024. Även den amerikanska jätten Intel ska bygga nytt. Men det tar många år att gå från startknapp till färdigt chip.
Taiwan i blåshålet
Samtidigt växer en geopolitisk stress fram. För den största köparen av datachip är Kina, som inte alls klarar av att producera sitt eget behov. Den viktigaste tillverkaren är istället TSMC med huvudverksamhet på den geopolitiskt känsliga ön Taiwan. Detta förstärker en redan kokande kris, där Kina allt oftare hotar Taiwan med invasion.
Kina stressade
För Kina är datachip en nationell angelägenhet, eftersom landet är den ledande exportören av datateknik är de också mesta av alla beroende av chip.
Kineserna gör nu sitt bästa för att själva öka sin produktion. Men det går långsamt. Taiwanesiska TSMC är världsstjärnan, som nu ofrivilligt hamnat i världens ekonomiska och politiska blickfång. Många år framöver.
Var beredd på stopp
Under tiden kan bristen på datachip bli en ihållande ekonomisk och ihållande politisk kris, som hettar till och likt oljekrisen på 70-talet bromsar vår ekonomi, mer än vi kan föreställa oss.
Och lägg märke till att stimulanser i form av lägre ränta, skattesänkningar eller andra traditionella stimulanser fungerar inte här. Det är vår stora nya råvara som saknas. Om chip-krisen går över under några månader eller några år vet ingen idag.
/claes hemberg
Kanske var jag lite sen att läsa hela artikeln, 3 månader efter publicering. Visst har man hört om halvledabrist i industrin mest hela tiden i år, men nu när både Volvo och Scania tvingas att stänga ner produktionen pga halvledarbrist så börjar allvaret och storleken på problemet att sjunka in. Det finns säkert fler bolag som har svårigheter att få tag i halvledare som ingår i de produkter de säljer, tänker på olika typer av styrenheter som finns i princip alla produker numera, också självklart datorindustrin.
Efter lite efterforskning på nätet så börjar jag förstå hur viktiga TSMC är på väldsmarknaden idag. Kan det tom vara väldens viktigaste bolag just nu? En snabb koll i de fonder jag äger, visar att jag indirekt redan äger en del i TSMC, känner lite lättnad över det. I en del fonder har jag säkert fått bra pris på min del i TSMC, för fondandelarna är köpta för något år sedan. Andra fonder som jag köpt i år har så klart TSMC till ett högre pris.
Okej, har jag då en bra exponering mot Taiwan, teknikbolgen där och kanske specifikt TSMC? Nej! Det verkar inte så. Nu har jag då köpt en renodlad Taiwanfond, som jag säkert kommer handla mer i under hösten. Visst är det högrisk att ha en renodlad landsfond, men jag tror det är högre risk om portföljen har väldigt lite placerat i Taiwan, när hela världen skriker ”halvledabrist” i kör.
Peter, även om TSMC är duktiga och unik säger det ingenting om deras börskurs. Den kan redan vara uppblåst? Personligen lägger jag hellre sparpengarna på bolag som inte är störst, utan de som har bäst utveckling/c