Bönderna tar med stövlar och tangentbord klivet in i dataåldern. Deras data om jordar, grödor och skördar är allt mer efterfrågad råvara. Frågan är vem som äger den, säljer den och håller den lagom hemlig. Och här finns stora pengar att hämta. Detta diskuterar jag med min nya favoritbonde Martin Moraeus, Orsa.
”Vi bönder har haft 5% ökad produktivitet per år, i snitt senaste hundra åren. Det kanske inte låter så kraftigt, men det är ingen annan bransch som slår. Anledningen är både teknik, grödor, bioteknik, gödsel och envisa bönder”, säger Martin Moraeus.
Nu stiger dessutom värdet på en helt ny gröda som växer på fälten: data, som beskriver de spännande samspelet mellan jorden, olika val av grödor, gödsel, vatten och i slutänden skördar. Datan är redan hett villebråd i matindustrin, bland underleverantörer och många fler.
Därför är det helt riktigt att bönderna nu heta diskussioner kring hur de ska ta hand om alla mätetal och fakta.
Under mina föreläsningar om ekonomi, energi och data, har jag sprungit på en rad träffande exempel. Orsabonden Martin Moraeus är min favoritbonde. Han djupdyker i alla tre facken. Han är så påtagligt nyfiken, testar och prövar nytt. Genom att fler räknade mer noga skulle de antagligen kunna justera sin affär och se bättre vinster.
”Om en vanlig bonde bara minskar svinnet på sin skördetröska från 4 till 2 procent så blir vinsten 240 000 kr extra varje år. Om fler räknade lite skulle de snart ha råd med en ny mer modern skördetröska med allt vad det innebär”.
Moraeus ser fram mot att självgående traktorer och tröskor som några år styra över fälten, vattna, gödsla och skörda i alldeles perfekt omfattning. De moderna tröskorna dessutom minskar svinnet automatiskt.
”Förutom billigare produktion kommer vi snabbt få in data och veta enormt mycket mer om grödorna, åkrarna och skörden. Det i sin tur kommer att öka skörden ännu mer”.
Men det lär bli ett slagsmål om datan.
”Jag vill inte gärna att uppköparna ska veta om väntade skördar. Det skulle ge dem en bättre förhandlingsposition. Priset på vår inköp kan också bli dyrare om vi allt för öppet berättar om avkastningen, så lite hemligheter behöver vi hålla på…”
Samtidigt ser han nyttan av att slå samman alla data så att alla bönder kan ha hjälp av samma gemensamma databas med erfarenheter. Även myndigheter skulle med mer data kunna göra ett bättre jobb.
Moraeus medger samtidigt att den nya tekniken tar jobb eller kanske flyttar jobb.
”Redan om fem år kommer jag inte behöva köra mina traktorer och tröskor själv. Det räcker med att jag släpper ut dem på åkern så gör de jobbet helt själva. Spännande att se vilket jobb jag ska fokusera på då. Det finns alltid mycket att göra på en gård…”
Kruxet just nu för Martin Moraeus är att hans gård är lite för liten för att löpande införa all den senaste tekniken. ”Men de stora gårdarna söderut har all anledning att hänga på teknikskiftet. Jag får ta nästa våg när tekniken blivit lite billigare.”
Ökad effektivitet i jordbruket kommer därför inte nå ut till alla bönder i denna premiärvända. Först när datatekniken blir billigare så kan även Martin Moraeus räkna hem affären. Därmed kommer övergången till mer datorstyrt jordbruk ske olika snabbt i olika delar av landet.
Nu ser jag personligen fram mot att åka upp till Orsa och se när Martin planerar vårsådden. Även om det är mer manuellt och mer fingertoppskänsla som han nyttjar än så länge.
Katten heter för övrigt Vilma. Även om Martin bara kallar den mest för katten, vilket den inte verkar ha så mycket emot.
Vilka data-samlare känner du?/c