Bakslaget för batteristaden Borlänge kanske är bra för Sverige. Det kan bli det uppvaknande som Sverige behöver. Ska den nya elektrifierade industrialiseringen stanna eller starta här? 

Sverige har subventionerat landets första batteristad med cirka 1 % av satsningen. Det rör sig om flera miljarder, men frågan är om det är rimligt lite eller rimligt mycket.

Tyskland erbjuder nu nya batteristäder hela 20-30 % subventioner och Kanada delar med sig med 50 %. Det visar interna siffror från branschen.

Stater mer aktiva

Någon kan anklaga staten Tyskland och Kanada för att blanda sig i näringslivet. Eller bryr de sig bara mer på riktigt och konkret om det egna samhällets utveckling?

Andra kan hävda att svenska staten visar ett genuint ointresse och inkompetens för samhällets verkliga framtidsfrågor. Få medger det högljudd. Men fler klagar i korridorerna. Det har hänt tidigare. Både i retoriken och praktiken.

Kanske behövs nu en mer aktiv stat. En stat behöver agera för att sänka trösklarna i samhällets nya elektriska industrialisering. Det rör sig om så stora och långsiktiga frågor att få företagare själva kan bära helheten.

Företag går gärna först

Så hände vid utrullningen av järnvägen. Även då var staten sen att agera. Istället började den svenska järnvägen som privata järnvägsaktiebolag på 1850-talet. De körde ofta råvaror från fabriker ut till närmaste hamn.

Först ett årtionde senare vaknade staten till och öppnade egna stambanor 1864. Det var hopplöst många år efter England, Danmark… Vad kostade det inte i industriell utveckling? Och ska det ske nu igen?

Det är inget fel med att företag går före staten. Men staten får då gärna bidra, snarare än bromsa. När det gäller samhällets vägskäl.

Stora vägval svåra

Någon kan tycka att bolagen agerar som utpressare mot svenska staten. Oavsett benämningen så är det inte första gången staten underlättar etableringar. Utrullningen av bredband på 90-talet var en succé, som idag ofta nämns som grunden till det svenska tech-undret.

Blickar vi framåt så är svenska staten idag långt mer trögrörlig. Det saknas en tydlig offensiv kännbar agenda. Istället blir det många möten och förankringar, klagar röster inifrån. Under tiden som politiker heller talar om kriminalitet och flyktingar.

Energivärldens nyföretagare är kanske de mest högljudda nu. De vill se tydliga regler och samordnade insatser för ett nytt energi-Sverige. Kärnkraft ett tydligt exempel. Istället subventionerar Sverige nu fler datacenter, som omvänt förbrukar el. Hur sunt är det? En våg av datacenter byggs idag över landet. De använder stora mängder el, men ger få jobb.

Batteristäderna en omstart

Batteristäder är inte bara ny teknik och ny industri. Det är också bryggan över från den gamla fordonsindustrin till den nya efterfrågan. Att tacka nej till batteristäder innebär inte bara färre nya jobb, utan också att gamla jobb försvinner för alltid. Bara i Västra Götaland räknar de med 10 000 förlorade jobb om batteristäderna blir försenade.

Med risk för rundgång kommer kärnkraften för sent för att stödja batteristäderna. Istället behövs vindkraft fyra mil utanför Bohuskusten. Om nu inte försvaret sätter sig på tvären.

Ja, staten Sverige bygger gärna på kollegiala beslut. Alla ska vara med. Men då fastnar vi lätt i kontrollfasen där vi försöker styra framtiden med lagar och regler i förväg, istället för att låta nya idéer frodas och låta lagar och regler anpassas efter hand.

Stolta i historien

När jag undersöker den tilltänkta batteristaden Mariestad gör de mest reklam för Vadsbo industrimuseum. Kanske har en modern batteristad mer att ge… Tänk om vi var mer stolta över ambitioner än forna prestationer…

/Claes Hemberg